När stenarna lättar

Jag tog mig igenom dessa hektiska dagar till slut. När man inte ens kan pusta ut när man kommer hem från en tenta för att man måste göra en mattelabb är det inte roligt! Särskilt inte när man egentligen hade behövt plugga till morgondagens tenta den eftermiddagen. Eller när man inte ens kan pusta ut efter morgondagens tenta, eftersom labben inte är klar. Eller när man inte hinner bli klar med labben den dagen heller innan man ska iväg på förpliktelser, så det slutar med att man sitter klockan halv nio och skriver labbrapport medan resten av klassen är på tentafest. Men då är det ju så mycket skönare när man väl är klar!

Sedan följde två dagar när packning skulle varvas med diverse socialisering, vilket blev nästan lika hektiskt det, om än ganska mycket trevligare hektiska aktiviteter. Jag unnade mig en halvtimme då jag satt för mig själv med en fira-att-det-är-sommarlov-bakelse i gräset, trots att det egentligen inte fick plats i min tidsplan. Men någon måtta får det väl vara på hetsen.

Något jag har känt mig otroligt lättad över de här dagarna, när jag har försökt träffa folk för att säga hejdå, är att jag inte bryter upp för gott den här gången! De senaste åren har jag gång på gång behövt säga "Hejdå, ha det så bra, vi får se till att vi ses igen någon gång!", med vetskapen om att det kommer krävas energi för att hålla relationerna vid liv och att många relationer bara kommer att rinna ut i sanden. Men den här gången kunde jag faktiskt säga "Hejdå, vi ses i höst!", vilket gjorde att jag slapp ett gråtkalas. Otroligt skönt! Men när jag satt på bussen från Umeå tidigare idag kändes det trots allt ganska sorgligt. Jag försöker intala mig att jag inte kommer att sakna det så mycket när jag väl har fullt upp med annat i sommar.

Något annat som känns väldigt skönt är att någon sa till varsoten att den inte skulle få någon mer mat, så den sprang iväg.

Ytterligare en sten som lättar är att min kropp har läkt så bra och blivit så mycket starkare, så idag kunde jag gå en relativt rask promenad på 2 km, bära tung ryggsäck och tung väska samtidigt (dock inte samtidigt som promenaden) och ta tre doser smärtstillande istället för fyra. Seger!