Att hinna ifatt

Idag har varit en sån där dag när jag äntligen har avklarat saker. Flera mail som har legat och väntat på svar i veckor, den sista tvätten från resan, en informationstext om sektionen, uppdatera sektionens maillistor, skicka csn-papper. Phu. Lång startsträcka blev det innan jag lyckades förmå mig att göra allt. Till exempel så saknade jag Guatemala och ägnade någon timme åt att googla på hostel som jag bodde på där, istället för att skriva på det word-dokument jag hade gruvat mig för i någon vecka. Åh vad jag vill tillbaka! Jag trodde att jag åtminstone skulle vara less på min begränsade resegarderob när jag kom hem, men istället så är de enda kläderna jag vill ha på mig just nu, de kläder jag hade på resan. Som för att återfå känslan, trots att jag är hemma och i Sverige. Det går stundtals.

Nånting som är bra är att det börjar kännas bättre att bege mig tillbaka till Umeå. Jag ser fram emot mitt egna studentrum, mina egna rutiner, mitt egna liv. Dessutom börjar jag se fram emot att bevisa för mig själv att det värsta scenariot som jag har oroat mig för faktiskt inte behöver inträffa. Jag vill bevisa för mig själv att jag kan styra det här själv nu. Jag hoppas att jag har rätt. Jag tror det delvis i alla fall, jag har lite planer på hur jag ska gå tillväga om det inte känns så självklart när jag väl är där. Bra.

Förutom att avklara viktiga saker idag så har jag haft tid att sega lite. Det har varit otroligt välbehövligt. Jag har sprungit och bakat kladdkaka och varit ineffektiv. Jag skulle nog behövt det innan jag började träffa folk efter Guatemala, då hade jag kanske haft mer att ge. Men nu blev det som det blev. Det får gå det också.

Och just ja, nu är jag antagen till min spanskakurs under det kommande läsåret, weeho! :)