Roligheter, ansträngningar och självutveckling

Fåtölj, mysmusik, kaffe och bulla. Ah. Och har ingen tid att passa alls idag. Ett helt dygn fick vi ledigt, vilket känns otroligt lyxigt efter 4 dagar då jag i princip bara har varit hemma för att sova eller för att kasta i mig lite mat innan jag ska iväg igen. Och den tid som har varit över för att sova och äta har inte heller varit så mycket. Men jag tror det lugnar ner sig lite veckan som kommer.

Men det har varit roligt, trots mycket. Ibland har det varit för roligt, vilket i och för sig är väldigt ansträngande, eftersom det då krävs otroligt mycket fokus för att låta bli att skratta. Och när jag hela tiden umgås med roliga människor som jag tycker om är det extra svårt. När jag väl lyckas samla mig och till och med intala mig själv att jag har tråkigt så är det någon som drar ett sånt där torrt skämt som jag tycker är så himla roligt. Eller så kommer jag att tänka på något roligt som hände eller sas några dagar tidigare, och så lyckas det ta sig innenför min mur av tristess, inåtvändhet eller annan typ av lugnhet. Och så får jag börja om att samla mig. Sen sitter jag på helspänn, hårt bitandes i kinderna (köttet är lite sårigt nu), med fingernageln jättehårt i ett finger och nynnar på en ledsen sång, till exempel The Scientist. Den här typen av fokus gör mig tröttare psykiskt än en tenta gör.

Det finns de stunder som är tråkigare också, det är lite skönare tycker jag. Särskilt när jag är så trött, då kan det vara skönt att blunda en stund och sitta och vänta ut tiden. Men det allra roligaste är när det händer tillräckligt med grejer för att jag ska kunna hänga med, när jag har långt till skratt, när jag känner att jag kan hålla mig trots något lite smålustigt. När jag känner att jag har kontroll på mig själv och känner att jag gör det bra.

Det är också rolgit mellan våra "framträdanden", när våra uppgifter går ut på att planera, handla, tänka på allt, träna på sång, dans, hälsning eller gång, vänta på att det är dags för oss att framträda... Det var mer jobb än jag trodde det skulle vara, men kul är det! :)

Något som känns väldigt skönt är att jag är bättre än jag oroade mig för att jag skulle vara att släppa. Jag vet att jag lätt vill ha kontroll och koll på allt, men nu är det inte jag som är huvudansvarig. Jag kan faktiskt släppa saker och lämna åt andra, både när det gäller att göra saker och att veta saker. Jag inser att det är skönt att inte tänka på allt, men jag tycker att jag har lyckats undvika det andra diket: att inte bry sig alls, ändå. Älskar känslan av att jag utvecklas. Dessutom är det även andra saker jag lyckas släppa mer nu än i våras, vilket är otroligt skönt! Och även där lyckas jag släppa utan att ramla i andra diket: ignorans. Jippie!