Verklighetstempot

Jag är hemma i Sverige igen, och då är planen att också komma tillbaka till bloggen. Så här är jag!

Det är mycket roligt som händer här hemma, som bröllop, klättring och fina, fina vänner. Men just nu längtar jag mest efter att få andas ut. Idag hade jag fyra timmar då jag inte hade planerat något med någon annan, och de saker jag behövde göra var: packa upp, städa rummet (jag fick knappt plats i rummet, och nu är rummet fortfarande så stökigt att det drar väldigt mycket energi från mig att vara där), svara på minst 3 mail jag har liggandes väntandes, skriva klart resdagboken och skriva ett dokument där jag presenterar kårsektionen (jag har ju blivit ordförande nu!). Jag hann inte allt. Långt ifrån allt.

Jag längtar efter att få klart det jag borde göra, och jag längtar efter att läsa, att vila, att skriva dagbok, att lugna ner mig, att sova, att springa. Men när jag har en ynka vecka hemma i Sundsvall med alla Sundsvallsvänner så borde jag ju ta tillvara på den. Och hålla ut ett tag. Men något säger mig att de första veckorna i Umeå också kommer att vara sjukt intensiva. Med mottagning och plugg på 125% och stormöte och annat ordförandegrejs och träffa alla efter sommaren. Och så orkester och hemgrupp (som jag längtar efter!) som vanligt. Det kan hända att det blir till att hålla ut ett långt tag. Phu, jag blir stressad bara jag tänker på det.

Jag är så rädd att jag ska komma tillbaka i samma stress-depp som jag hade i våras. Då var min räddning att tänka på att jag snart skulle åka iväg, jag skulle resa till Guatemala, och då skulle ingenting spela någon roll längre. Men nu kan jag inte längta mig bort på samma sätt, jag måste bara leva här och nu. Eller där och då.

Men jag hoppas att jag har lärt mig nånting i sommar. Jag hoppas att jag blir bättre på att se vad jag verkligen vill göra och vilka jag vill umgås med, och bättre på att prioritera rätt grejer. Jag hoppas jag kommer ifrån en längtan att umgås med folk bara för att jag borde.

Jag är så glad att T finns i Umeå. Vi har lärt oss lite liknande saker i sommar, och nu kan vi påminna varandra. Bra. Jag vill inte ägna mer energi åt folk och saker som bara gör att allt känns tungt! Mitt liv. Jag bestämmer vad jag vill lägga energi på. Så det så.