Nu mår jag bra. Invirad i Guatemalafilt och Guatemalahalsduk, sittande i min fåtölj. Dricker lite te, lyssnar på Loney Dear efter tips från E. Skönt med musik som känns som mys och som jag kan låta inge en stämning utan att jag behöver gräva mig djupt in i den. Och skönt med musik som inte bär med sig känslor och sinnestämningar från förr. Tankarna går varken framåt eller bakåt, tänker jag någonting överhuvudtaget ens?
Jag har suttit en lång stund och inte gjort annat än att slölyssna på musiken och titta rakt fram, i det hörn som är ganska städat. Skönt att slappna av. Och skönt att det kan vara skönt och inte bara tråkigt. Det är så här jag vill att det ska vara. Jag vill kunna njuta av att göra ingenting. Bra.
Idag har jag varit på mitt första stepmuskelpass efter sommaren. Min form är kass, men glädjen i att få göra rörelser till musiken tog över, så tack vare dessa glädjehormoner så sträckte jag armarna extra högt och gjorde knäböjen extra djupa, trots att jag inte orkade. Jag är alldeles förundrad över hur det kan vara så roligt, hur det kan få mig att må så bra. Tänk vilken lycka att jag har tillgång till det här flera gånger i veckan nu och framöver.
Den här terminen ska jag fokusera på saker som får mig att må bra. Idag har jag lyckats stundtals. Men övning ger väl färdighet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, låter bra och mysigt :) Tack förresten för ditt kort från Guatemala, det hade kommit fram samma dag som vi var och fikade :)
Varsågod, vad bra att det kom fram! Åh, det där fikat var ett sånt där fika som är stärkande för själen, tack! :)
Skicka en kommentar