Framtidens ordjaktsprogramledare i mitt hus?

Den första jag möttes av imorse var en väldigt social människa. Det första jag tänkte på var en översocial pingstvän (för er som vet vad jag menar är det ganska beskrivande, men han är inte kristen eller så, iaf inte vad jag vet). Det andra jag tänkte på var någon som jobbar som programledare på ordjakten eller nåt liknande tv-program, där hela programmet går ut på att programledaren ska prata medan folk ringer in, och där programledaren ska ställa massa frågor och säga intressanta saker om dom ointressanta svar dom får när tittarna väl ringer in. Jag hann inte gå in i köket, var egentligen påväg att gå på toa innan jag gick dit, men denna person, som jag har sett en gång förut men aldrig träffat, satt i köket och sa typ "Hej, jag heter... (minns inte vad han hette, pinsamt, men jag skyller på att jag var nyvaken och i chock), vem är du?" Sen fortsatte han att prata på om hur det var med mig, vad jag gjorde, han sa grattis till studenten, frågade vad jag hade för planer sen, vad jag skulle göra idag, och jag var trevlig nog att fråga vad han skulle göra nu efter lumpen (för det var en lumparkompis till min bror som satt där) och fråga när han kom hit till sundsvall. Sen fick jag gå på toa. Om det mot förmodan är någon som läser det här som inte har varit i mitt hus så kan jag berätta att om man går från mitt rum kommer man fram till toan innan man kommer till köket. Ytterligare en sak att tillägga är att morgonen är den tid på dygnet som jag är som minst social, den perfekta frukosten är när ingen annan i familjen äter frukost samtidigt, så man inte behöver säga ett ord till någon :P Senare såg jag när han träffade min lillasyster och även hon fick samma Dagens Första Möte. Hon såg ungefär lika överumplad och lika nyvaken ut som jag kände mig. Det läskigaste var att jag inte visste att det skulle finnas en främmande människa överhuvudtaget i vårat hus när jag gick upp, så jag hade ingen chans alls attt förbereda mig mentalt. Översocialheten har fortsatt resten av dagen, men det går bättre när man vet om det innan. Det låter kanske överdrivet, men jag är lite förundrad, trodde inte riktigt det fanns såna här människor, bara på tv, höll nästan på att börja skratta ett tag när han pratade för att jag kom att tänka på det, tur att jag kunde hålla mig. Så nu ska jag försöka anstränga mig för att vara översocial jag med i några dagar medan han är här för att inte verka så otrevlig. Men imorgon börjar jag i alla fall tidigt, så jag får äta min frukost i mitt vanliga osociala tillstånd! :)

Nu har jag länkat till videon jag tänkte (och faktiskt trodde att jag hade) länka till i mitt förra inlägg, så nuså kan ni äntligen klämma i med tårna! :) Ledsen att ni kan ha missat musiken första gången ni läste inlägget, men om ni läser förra inlägget igen är ni bara ett klick bortifrån låten :)

Nu är mitt CV och personliga brev kanske klart, pappa sa att jag är ett vårdbiträde, usch vad jag inte ser fram emot att gå dit med det imorgon! Men det ska bli skönt när det är överstökat. Men jag ser fram emot jobbet, imorgon är jag på "min" våning, och vet vad jag ska göra, och dom som jag jobbar med tittar på mig när dom pratar med mig. Det är bra. Godnatt.