Nyhemkommen från Eriksdal

Är egentligen för trött för det här, men kände att jag ville få ur mig ett inlägg färskt efter lägret. Oj vad roligt det var att vara ledare på eriksdal! Och vad söta barnen var! :) Även om många var oroliga första natten, och jag var inne hos flera av dom för att trösta, eller att låna ut en mobil så att dom kunde ringa hem. Halv tio gick dom och la sig, tio över två gick jag från det sista barnet som behövde tröst. Och så skulle jag upp halv åtta och vara pigg och energifylld hela dagen sen. Det var jag inte riktigt. Men det gick bra ändå. Nästa natt sov alla bra, men jag kunde ju inte missa ledarfikat, fast jag var trött, så jag härdade och åt butterkaka. Mums men kanske lite för mycket...

Under lägret har jag också fått känna mig hemskt vuxen och mogen när jag har tagit emot samtal från en mormor, en mamma och en pappa för att försäkra dom anhöriga om att barnen hade det bra. Det hade dom.

Ytterligare en sak jag förmodligen kommer komm ihåg från det här lägret är att jag har ätit och ätit, det är nästan så att jag har glömt hur det känns att vara hungrig, och inte bara sugen. Vi hade supermattanter, som kom med bullfika både mellan frukost och lunch, och lunch och middag, och så skulle vi klämma in kvällsfika och ledarfika också. Den värsta ätardagen blev fredagen, då jag också var hemma och tvättade batiktröjor (min blev supersnygg;)) och lyckades pricka in efterrätten hemma. Skulle nog kunna ha levt på den här maten nästan en vecka.

Sen mitt senaste inlägg har jag bekantat mig med dom flesta guldsmedsaffärerna i stan, men tyävärr inte så många guldsmeder. Om ni vill få nåt ingraverat nån gång i ett smycke så kan jag berätta för er att man inte ska be att få det gjort samma dag. Då kan man känna sig en aning utskrattad eller dumförklarad på många ställen, men Branders är snällast. Även om det inte blev fixat på samma dag så förstod dom problemet och verkade inte tycka vi var dumma som krävde nåt så hemskt av dom som att få det klart samma dag. Jag ska inte göra någon antireklam, så jag ska inte varna er för nåt annat. Till slut löste det sig i alla fall, och jag har precis fått reda på att vår plan gick i lås.

Har kommit på att syster min åker jättesnart! Det känns jättekonstigt och tråkigt. Det känns tråkigare än när bror åkte, men jag och K umgås ju mer också. Plus att jag är äldre och mognare kanske. Jag åker till fjälls på onsdag, och när jag kommer hem har hon åkt! Det är typ ingen tid alls kvar... :S Och till råga på allt ska hon åka och leva livet och göra nåt coolt och spännande av sitt liv, medan jag sitter här hemma och är arbetslös eller nåt sånt.. :S Närå, men jag kan hoppas på att jag jobbar i alla fal, men ändå. Jag blir det tråkiga barnet i familjen Ingebrand, är så less på frågan "men du har väl inte åkt på nåt sånt?". Fast det jobbigaste är ändå att jag kommer att sakna henne. Har redan skrivit in- och utlägg om det här, och nu känner jag verkligen att det är dags att sova (halsen börjar ömma). Men förmodligen kommer det mera (deeet kooo-meeer mera dutu dutu dutu dutu dutu du, minns ni den sången till tvprogrammet?).