Skruva tillbaka tiden ett år?

Jag saknar min syster. Och jag vill inte jobba på eniro dag ut och dag in, nästa gång jag är ledig mer än varannan helg eller nån enstaka dag är på nyår. Dit är det nästan en evighet. Men mest saknar jag min syster.

Nu kan ni inte längre ringa nummerupplysningen och fråga nåt pinsamt...

Igår inträffade det som jag förväntansfullt har sett fram emot, men som jag blev förvånad över att jag fick uppleva så tidigt. Det ringde någon till mig på eniro som jag kände! :D Även om det bara var ett standardsamtal och det förmodligen tog 30 sekunder eller nåt, och även om det inte var något konstigt personen ifråga frågade efter, så gjorde det att jag satt och smålog för mig själv den resterande timmen av min arbetsdag. Tyvärr fick jag inte avslöja mig själv, enligt vår kundpolicy, men även om jag hade fått det så väljer man väl kanske hellre att småprata nån annan gång, än när det kostar drygt 10 kr i minuten. Fast i och för sig har jag makten att ta bort kostnad, moahaha...

Jag har fått över 13000 kronor i lön för semptember månad. Och då är det bara dagislönen. Jag är en rik kvinna. Och jag jobbade, hm, kanske två, tre dagar på dagiset i september. På löneavin stod det att jag hade jobbat heltid, plus dom där två, tre dagarna. Så jag måste nog ringa och be dom ta tillbaka pengar på måndag. Men över helgen är jag rik!

I don't know why I can't forget this feeling, that I would rather be with you

Dom har inte ringt mig från Bruksgården nåt mer sen jag lärde mig att säga nej, hm, undrar varför..? :P Fast det gör inget, jag skulle ju ändå inte kunna jobba där nu, men det bevisar i alla fall att jag hade rätt när jag trodde att jag skulle behöva tacka ja hela tiden för att få jobba nåt överhuvudtaget. Eller i alla fall nästan hela tiden. Det känns i alla fall skönt att slippa hitta på nån bortförklaring till att inte jobba där på jul. Av nån anledning skulle det kännas jobbigare att jobba på äldreboendet på julafton än på eniro, fast egentligen borde det ju vara tvärtom. På äldreboendet kan man i alla fall ha julmusik och gran och stämning, medan eniro är ett lika omysigt jobb på julafton som en vanlig måndag morgon. Men då behöver man inte tänka lika mycket på vad man missar hemma.

Något som känns bra idag är att jag har utökat min bloggar-att-läsa-lista med 2 bloggar! Dessa bloggare verkar dessutom vara rätt flitiga i sitt skrivande, vilket gör det hela så mycket roligare. Alltid lika kul att läsa vad andra har för sig och funderar på. Dessutom har jag upptäckt att jagär barnsligt förtjust i att upptäcka att jag finns med på nåt sätt i vad folk skriver, haha. Det kan vara direkt eller indirekt, jag blir glad när jag ser "och sen var jag på möte" och jag också var på det mötet. Typ, woho, den del av våra liv som är gemensamt är så pass viktigt för dig att du vill skriva om det, vad smickrad jag blir! Barnsligt förtjust var ordet.

Idag hörde jag fel på en låttext, men den felaktiga texten fastnade. I don't know why I can't forget this feeling, that I would rather be with you. Fast tanken hade nog fastnat innan också, bara att jag inte hade formulerat den.

Ibland är det pinsamt hur man kan bli förälskad i saker

Jag hämtade ut min nya sovsäck igår. Den är blå och jättefluffig, underbart! Dessutom väger den bara knappt 1,2 kg och den kan bli riktigt liten om man pressar ihop den. Nu vill jag bara ut och testa! Den övre delen funkar typ som en mössa, och är alltså inte bara längre där bak, den är sydd så den kan gå runt huvudet. Perfekt när det är kallt, man är varm överallt förutom om näsan. Myspys!

Godis?

Jag fryser. Det känns som att man inte ska behöva frysa om man sitter inomhus med långkalsonger under jeansen och en tjocktröja med uppdragen luva. Fast just nu så fryser jag hellre än svettas. Man kan tycka synd om sig själv på ett annat sätt om man fryser jämfört med om man svettas, eftersom man "ska" tycka värmen, särkilt sommarvärme, är jättehärlig och alltid underbar. Det tycker inte jag.

Just nu överväger jag om jag ska gå och köpa godis. Jag är egentligen inte så supersugen, eftersom jag redan har ätit bullar och tårta (ja, jag är ensam hemma, rätt gissat), men kan inte komma på så mycket mer att göra. Har hunnit läsa folks bloggar redan, och när man går upp tidigt på en lördagsmorgon så blir dagen evighetslång. Vissa dagar kommer jag inte igång och gör nåt förrän den här tiden (eller åtminstone tiden som var för en timme sen) ändå. Och nu känner jag mig klar med den här dagen. Har redan hunnit vara på stan, vilket inte var en så jättetrevlig upplevelse eftersom det kändes som att alla var där för att gå rakt in i mig eller stå ivägen när jag försökte gå förbi. Jag fick nästan lite panik ett tag på indiska när jag inte kunde komma ut. Men till slut gick det bra.

Poängen med att köpa godis skulle vara att kunna ligga och läsa och äta goodis, vilket känns väldigt lyxigt och mysigt. Plus att det skulle passa ihop med mitt nuvarande humör. Problemet är att det finns en risk att jag hinner äta upp godiset eller en del av det innan jag hinner hem, eller så byts mitt humör ut när jag har gått en promenad. Sen så ligger jag inte alls i fas med min budget för den här månaden heller. Den spräcktes första helgen, så jag förstår inte hur den skulle kunna hålla i och för sig. Men jag har pengar om jag för över.

Om jag skulle fråga någon vettig människa så skulle den förmodligen säga: köp inte godis, det är bara onyttigt!!! Socker, usch, ditt insulin kommer dö, och du har ju faktiskt ätit mer än nödvändigt av onyttigheter idag. Och för att inte tala om igår!!! Du klarar dig på den energin i en vecka, akta dig för att äta mer! Och du tränar ju faktiskt aaaaldrig, hur ska det här sluta! Du är nog den mest onyttiga människan i hela världen, eller åtminstone i hela sverige, eller åtminstone i hela sundsvall, skärp dig nu, alla andra klarar det faktiskt, utom du.

Okej jag överdriver kanske. Men det känns som så ibland. Jag saknar den bekymmerslösa tiden när man var ung, och man inte behövde tänka. När man kunde äta sitt lördagsgodis i frid och fröjd utan att tänka vare sig på nyttighet eller ekonomi. Eller framtid eller annan stress, man kunde läsa hur mycket man ville, det var bara läxor som tog max 20 minuter per dag fyra dar i veckan. Lediga helger med mycket möjligheter.

Nu ska jag äta tårta och dricka te med mamma=inget godis.

Can I be your friend?

Vad svarar man på en sån fråga om man har träffat personen som ställer frågan i ungefär 20 sekunder? Och det enda man vet om honom är att han är hyfsat eller väldigt vältränad eftersom han frivilligt springer upp och ner för backen mellan ip och skvadern. Jag visste inte så jag sa "eh, I don't know". Jag kanske är en väldigt fördomsfull eller otroligt tråkigt svensk person som inte vill bli kompis med första bästa person jag ser. Fast mina fördomar späddes på lite när han sen frågade om jag var gift, typ som svar på mitt I don't know. Och han trodde jag ljög när jag sa att jag inte hade nån pojkvän. Sen frågade han igen om han kunde bli min kompis, då sa jag maybe och att jag hade bråttom till jobbet. Då kom jag därifrån. Men sen tyckte jag lite synd om honom, han verkade ju snäll och så, och det är nog inte så lätt att hitta nån kompis om man kommer helt ensam till sundsvall och inte kan svenska. Och man är kanske mer rättfram i det land han kommer ifrån. Värsta kulturkrocken liksom. Och han sa att han inte ville tvinga mig till att bli hans kompis, det var ju snällt.


Dom senaste en och en halv veckorna har jag varit på eniro. Det känns inte lika hemskt nu som när jag skrev om det sist, eftersom det var en som hann säga upp sig innan själva utbildningen började (vilket innebär att jag inte var den som tänkte säga upp mig först), och det är fler som har behövt ta ledigt. Och min coach lät inte särskilt sur när jag tog upp ledigheten igen. Och idag har jag..... (trumvirvel) sett till att jag är ledig på nyår!!! :D Och blockerat mig på dom dagarna innan nyår som Livskraft är, så jag kan åka!! Jippiejippiejippie!!! I och för sig innebar det att jag var tvungen att jobba på julafton, det pass som ingen hade tagit där. Jag tror det var dom sämsta tiderna man kan komma på på julafton, kvart i fyra till kvart över tolv på natten om jag inte minns fel. Men vad är väl en julaftonseftermiddag/kväll mot ett helt läger?! typ ingenting. Plus att det förmodligen inte är så mycket jobbiga samtal på jul, det lär inte vara många företag till exempel, mest privatpersoner som man vill säga god jul till.


Igår satt jag nästan hela dagen och tog emot samtal själv (utan nån som satt bredvid mig, ojojoj!). Tyvärr var jag ganska less på det mot slutet av dagen, vilket inte bådar gott inför framtiden. Men jag hoppas på att det ska kännas lite bättre när jag kan jobbet bättre, nu var jag lite nervös inför varje samtal, vilket är väldigt uttröttande i längden. Typ som att ha ett prov mellan halv nio och halv fem. När fler samtal går på rutin står man nog ut längre också.

Men även om jobbet kan vara segt och drygt så är det ett jobb. Och det känns lyxigt att kunna ha mobilen på ljudlös eller till och med avstängd på nätterna, eftersom jag har ett schema och inte behöver ta varenda jobbpass som finns. Och det finns möjlighet att få extra tider utöver sitt vanliga schema om jag skulle tycka att jag jobbar för lite. Det finns så mycket att jag skulle kunna jobba heltid nästa vecka utan att ha ett pass inplanerat i mitt schema från början. Men jag har ju pass inplanerat. Och jag vet att jag garanterat är ledig varannan helg, vilket känns bra. Måste bara skaffa en bra kalender så jag har koll på mina dagar, så jag inte dubbelbokar jobb med scouter, möten, herman eller vad det nu kan tänkas vara. Så även om mitt jobb känns en aning segt så känns mitt liv uppordnat och bra. Jag ska nog gå med i ett fackförbund. Det ger många vuxenpoäng, det gör nästan inget att jag inte dricker kaffe.

Snälla flickor förändrar inte världen

... så hette boken jag fick av mamma häromdagen, som försenad födelsedagspresent. Jag tror att hon vill att jag ska bli lite mer kaxig. Fast faktum är att jag hade kollat på boken men känt mig för snål för att köpa den (vilket nog var en ganska bra idé eftersom jag hade 0 kr i plånboken och typ 23 kr på kortet...). Jag kände mig lite träffad av inledningen:

Jag vill berätta för dig om en person jag en gån kände väldigt väl.
Hon var en trevlig flicka: lydig, artig, socialt accepterad. Nästan för tystlåten kunde somliga tycka, men inte desto mindre behaglig. En oerhört snäll flicka.

Fast hade jag inte kollat på den först så tror jag att jag hade blivit lite förolämpad på nåt vis av att få den. Tur att jag såg den innan då. Boken går alltså ut på att det inte är bra för en själv eller för nån annan att vara en "snäll flicka", man ska vara en "god kvinna" istället. Vilket innebär att man är mer av sig själv än vad "en snäll flicka" är. Låter väl rätt klokt, även om jag tycker att "en god kvinna" låter typ som en afrikansk medicinkvinna.

...................................................................................

I am hanging on every word you say
And even if You don't want to speak tonight
That's alright, alright with me
'Cause I want nothing more
Than to sit outside Your door
And listen to You breathing
Is where I want to be
//Lifehouse

Det känns bra när det känns så.

Jobbigt läge

Gah, jag blir tokig, eniros hemsida funkar inte. Och jag som fick hemläxa att svara på massa frågor om eniro. Osis. Fast det är ju lite skönt med en hemläx, det påminner ju lite om skolan iaf ;) Plus att det är trevliga och lätta frågor (om man nu skulle få hemsidan att funka), typ vilka länder finns eniro i? och såna saker. Men annars känns eniro lite jobbigt just nu. Var på ett introduktionsmöte i måndags, vilket dom inledde med att understryka hur alla hade trivts så bra på eniro ("och jag har jobbat här i jättemånga år, och jag har verkligen TRIVTS, det är därför jag har blivit kvar" "och jag har jobbat här i ännu fler år, och det är för att det verkligen är en bra arbetsplats där jag har trivts såååå bra"). Vilket gjorde mig mer misstänksam än lugnad. Men hade det bara varit det så hade det inte varit någon fara. Den som hade intervjuat mig, och som var där och var med och berättade om jobbet, tog upp det här med uppsägningstid. "Tydligen var det någon som hade hört av sig till kontorsfixarna och kollat det här med uppsägningstid, vilket ju känns väääldigt tråkigt att prata om såhär innan man ens har börjat, men jag kan ju säga att det är ingen uppsägningstid, men om ni nu vill säga upp er, vilket jag verkligen hoppas att ni inte ska vilja göra, så ser vi gärna att ni säger till så fort ni vet att ni ska sluta." Jag vet inte om hon visste att det var jag som hade frågat, men jag försökte se ut som om jag tyckte att det var väääääldigt tråkigt att det var någon som var så omotiverad att jobba så att hon eller han hade kollat upp hur man skulle säga upp sig redan innan man började jobba. Vet inte om hon gick på det, men hon tittade i alla fall inte argt på mig.

Men det här var inte heller allt. Dom pratade om ledighet, och sa att vi inte har nån betald semester, vilket jag kan förstå. Sen sa dom att vi ju är anställda för att jobba, men om vi nån gång skulle behöva ta ledigt, så var det bäst att vi sa till typ 3-4 veckor innan. Men då skulle vi minsann inte tro att vi skulle få jobba så mycket som vi ville den perioden sen!!! Jag satt tyst och räknade på antal veckor tills jag ska till stockholm, och kom fram till att det är om 4 veckor. Jag insåg att jag antingen skulle behöva be om ledighet där och då, eller fegringa/fegmaila under veckan eller ta upp det det första jag gjorde på utbildningen. Problemet var bara att bortförklaringen "jag bokade resan innan jag sökte jobbet" skulle funka bäst den allra första dagen. Så jag bad om ledighet, hon verkade inte så glad. När jag kom hem var jag alldeles gråtfärdig över att jag kände mig som en sån hemsk anställd, och det kändes som att jag skulle få jobba dubbelt så hårt som alla andra för att få dom att tycka om mig igen. Jag känner mig inte lika bra nu som jag gjorde på intervjun.

Dessutom har jag insett att det inte är självklart att jag kan få ledigt över hela nyårshelgen och Livskraft!!! Och jag vill verkligen verkligen verkligen åka!!!!! Jag behöver åka! Har jag tur så jobbar jag inte så mycket den helgen, och så kan jag kanske byta bort nåt pass, men jag hinner inte anmäla mig efter det att jag har fått schemat... :( Och förmodligen är det väl över jul och nyår som alla andra vill vara lediga, typ alla fast anställda med semesterdagar att ta ut, så det är väl då vi timvikarier får hoppa in som mest. Och jul är väl inte att tänka på att vara ledig på, särskilt inte om jag på nåt sätt kan påverka om jag vill vara ledig på jul eller nyår. Men annars så fick jag frågan på Bruksgården igår om jag kan jobba på jul, så jag behöver inte vara arbetslös på julafton verkar det som i alla fall. Jippie. Om jag mot förmodan inte skulle jobba på eniro på julafton så tror jag att jag måste ha mobilen avstängd och telefonjacket utdraget för att slippa rycka in för dom som blir "sjuk" på julafton. Tydligen så var det vanligt med sjukskrivningar på jul. Taskigt tycker jag.

Ett sista problem som jag har kommit på vad gäller jobbet på eniro är mina teaterföreställningar. Hur ska jag kunna boka in en föreställning när jag bara vet hur jag ska jobba i två veckor framåt?! Eller rep? Fast repen går väl lättare, föreställningar måste man väl boka in tidigt! Jag har nåt slags schema så jag vet att jag är ledig varannan helg och nån dag under vissa veckor, och jag vet att jag slutar senast kl 18 vissa dagar. Så det är väl så man får planera... Men dom är ju inte så många, och då får vi ju inte till så många föreställningar effektivt under en kort period, som planen verkar vara. Jobbigt läge!

Åh vad jag saknar trygga, regelbundna skolan, där man kan ha framförhållning!!! Och man är där mer för sin egen skull än nån annans, så man kunde ta ledigt utan att andra led av det, det var bara en själv som fick värdera om det var värt den extra stressen. Och sånt kan jag.

Men, det som känns bra nu, är att orkestern har kommit igång!!! :D Och även om jag inte vet om jag kan vara med på konserten pga mitt störda eniroschema, så VET jag när konserten och när ALLA repetitioner är, åh vad skönt det är! Och så vet jag vad jag ska göra, och nu har jag till och med sällskap på min egen nivå, dvs det är inte bara musiklärare i orkestern längre. Fast det var det inte riktigt förut heller, men nu finns det kompisar i cellostämman till och med, och inte bara ett redan tajt tjejgäng studenter från Miun i fiolstämman. Det känns som att det är det enda som är kvar och vanligt från förra året där jag inte har massa ansvar för andra. Det gör inget för alla andra om jag missar det, men det är roligt att gå när jag kan. Och jag behöver inte lova massa för att sen behöva trixa massa för att ta mig ur det, och jag behöver inte ens träna på att säga nej. Kravlöst.