Can I be your friend?

Vad svarar man på en sån fråga om man har träffat personen som ställer frågan i ungefär 20 sekunder? Och det enda man vet om honom är att han är hyfsat eller väldigt vältränad eftersom han frivilligt springer upp och ner för backen mellan ip och skvadern. Jag visste inte så jag sa "eh, I don't know". Jag kanske är en väldigt fördomsfull eller otroligt tråkigt svensk person som inte vill bli kompis med första bästa person jag ser. Fast mina fördomar späddes på lite när han sen frågade om jag var gift, typ som svar på mitt I don't know. Och han trodde jag ljög när jag sa att jag inte hade nån pojkvän. Sen frågade han igen om han kunde bli min kompis, då sa jag maybe och att jag hade bråttom till jobbet. Då kom jag därifrån. Men sen tyckte jag lite synd om honom, han verkade ju snäll och så, och det är nog inte så lätt att hitta nån kompis om man kommer helt ensam till sundsvall och inte kan svenska. Och man är kanske mer rättfram i det land han kommer ifrån. Värsta kulturkrocken liksom. Och han sa att han inte ville tvinga mig till att bli hans kompis, det var ju snällt.


Dom senaste en och en halv veckorna har jag varit på eniro. Det känns inte lika hemskt nu som när jag skrev om det sist, eftersom det var en som hann säga upp sig innan själva utbildningen började (vilket innebär att jag inte var den som tänkte säga upp mig först), och det är fler som har behövt ta ledigt. Och min coach lät inte särskilt sur när jag tog upp ledigheten igen. Och idag har jag..... (trumvirvel) sett till att jag är ledig på nyår!!! :D Och blockerat mig på dom dagarna innan nyår som Livskraft är, så jag kan åka!! Jippiejippiejippie!!! I och för sig innebar det att jag var tvungen att jobba på julafton, det pass som ingen hade tagit där. Jag tror det var dom sämsta tiderna man kan komma på på julafton, kvart i fyra till kvart över tolv på natten om jag inte minns fel. Men vad är väl en julaftonseftermiddag/kväll mot ett helt läger?! typ ingenting. Plus att det förmodligen inte är så mycket jobbiga samtal på jul, det lär inte vara många företag till exempel, mest privatpersoner som man vill säga god jul till.


Igår satt jag nästan hela dagen och tog emot samtal själv (utan nån som satt bredvid mig, ojojoj!). Tyvärr var jag ganska less på det mot slutet av dagen, vilket inte bådar gott inför framtiden. Men jag hoppas på att det ska kännas lite bättre när jag kan jobbet bättre, nu var jag lite nervös inför varje samtal, vilket är väldigt uttröttande i längden. Typ som att ha ett prov mellan halv nio och halv fem. När fler samtal går på rutin står man nog ut längre också.

Men även om jobbet kan vara segt och drygt så är det ett jobb. Och det känns lyxigt att kunna ha mobilen på ljudlös eller till och med avstängd på nätterna, eftersom jag har ett schema och inte behöver ta varenda jobbpass som finns. Och det finns möjlighet att få extra tider utöver sitt vanliga schema om jag skulle tycka att jag jobbar för lite. Det finns så mycket att jag skulle kunna jobba heltid nästa vecka utan att ha ett pass inplanerat i mitt schema från början. Men jag har ju pass inplanerat. Och jag vet att jag garanterat är ledig varannan helg, vilket känns bra. Måste bara skaffa en bra kalender så jag har koll på mina dagar, så jag inte dubbelbokar jobb med scouter, möten, herman eller vad det nu kan tänkas vara. Så även om mitt jobb känns en aning segt så känns mitt liv uppordnat och bra. Jag ska nog gå med i ett fackförbund. Det ger många vuxenpoäng, det gör nästan inget att jag inte dricker kaffe.