I don't know why I can't forget this feeling, that I would rather be with you

Dom har inte ringt mig från Bruksgården nåt mer sen jag lärde mig att säga nej, hm, undrar varför..? :P Fast det gör inget, jag skulle ju ändå inte kunna jobba där nu, men det bevisar i alla fall att jag hade rätt när jag trodde att jag skulle behöva tacka ja hela tiden för att få jobba nåt överhuvudtaget. Eller i alla fall nästan hela tiden. Det känns i alla fall skönt att slippa hitta på nån bortförklaring till att inte jobba där på jul. Av nån anledning skulle det kännas jobbigare att jobba på äldreboendet på julafton än på eniro, fast egentligen borde det ju vara tvärtom. På äldreboendet kan man i alla fall ha julmusik och gran och stämning, medan eniro är ett lika omysigt jobb på julafton som en vanlig måndag morgon. Men då behöver man inte tänka lika mycket på vad man missar hemma.

Något som känns bra idag är att jag har utökat min bloggar-att-läsa-lista med 2 bloggar! Dessa bloggare verkar dessutom vara rätt flitiga i sitt skrivande, vilket gör det hela så mycket roligare. Alltid lika kul att läsa vad andra har för sig och funderar på. Dessutom har jag upptäckt att jagär barnsligt förtjust i att upptäcka att jag finns med på nåt sätt i vad folk skriver, haha. Det kan vara direkt eller indirekt, jag blir glad när jag ser "och sen var jag på möte" och jag också var på det mötet. Typ, woho, den del av våra liv som är gemensamt är så pass viktigt för dig att du vill skriva om det, vad smickrad jag blir! Barnsligt förtjust var ordet.

Idag hörde jag fel på en låttext, men den felaktiga texten fastnade. I don't know why I can't forget this feeling, that I would rather be with you. Fast tanken hade nog fastnat innan också, bara att jag inte hade formulerat den.