Nu kommer jag snart nära...

Nu har jag "jul"lov, i hela 5 dagar! :D Och imorgon bär det av till Livskraft, nu så är det äntligen dags. Och när jag kommer hem så jobbar jag bara två dagar den veckan, så då kan jag kanske hinna känna lite julefrid. Titta på film, läsa och äta massor med choklad som jag har inkasserat i julklapp, mm! (Och hinna träffa folk som är i stan bara ett tag, och spela cello eftersom jag också ska ha mitt första rep med teatern, och plugga repliker och... jaja, nån liten stund borde jag ha tid till julefrid).

Jag måste faktiskt säga att det på ett sätt var lite skönt att jobba på jul. Eller i alla fall efteråt. Dom senaste åren har jag känt mer eller mindre stress över att julafton ska bli så bra, man måste liksom passa på att göra allting rätt medan man har chansen den där enda dagen om året. I år var jag så inställd på att ingenting skulle bli som vanligt, så det var bara glädje och mys sen på juldagen och julklappsutdelningen, istället för tanken "oj, nu måste jag vara jätteglad!" Men det var lite jobbigt att lämna julafton, så jag är mest avundsjuk på resten av familjen som fick en ovanlig julafton, men ändå mycket tid.

Igår blev jag alldeles chockad av min egen förmåga. Jag köpte ett par jeans! Billigt, och med nästan ingen ångest alls innan. Fast jag var i ett desperat behov av ett par nya, eftersom ett av de två par jeans jag brukar använda sprack härom veckan. Och när jag är i desperat behov brukar det inte gå att shoppa. Men jag gick bara helt enkelt in i en affär, såg ett par jeans, tänkte att dom här kanske kan vara fina (även om jag aldrig har nån aning innan jag ser dom på), stod ut med att stå i en oändligt lång kö, testade, tyckte att det var värt pengarna och slog till. Inget velande tills dom är slut här inte! Är alldeles förundrad över vad jag klarar ibland.. :P

Nej nu ska jag gå och kanske hinna titta på julklappsfilm! :D