Blandad och bra kompott

Jag har hemmaochvarasjuk-känslan. Den har jag saknat när jag har varit för stressad i skolan för att hinna vara sjuk, men nu när jag jobbar är jag ju ibland ledig på lite udda dagar, så nu passar jag på! Fast det är ju inte med vilje, egentligen hade jag tänkt att vara på luciakronsjakt nu, men jag orkar inte! Jag sov typ 13 timmar inatt, men jag kände mig inte särskilt utvilad när jag bestämde mig för att gå upp. Men det blir så jobbigt om jag inte kan sova ikväll. Nu sitter jag ihopkurad under en filt och småfryser litegrann, har precis fått i mig någon slags frukost fast klockan är två och jag har varit vaken två och en halv timmar. Jag har ont i huvudet på det där sättet bakom bihålorna, men också vid tinningarna, och är lite halvsnuvig och hostar då och då. När jag var liten och var hemma och var sjuk minns jag att mamma alltid sa att jag skulle dricka mycket, så jag minns att jag brukade få dricka läsk bara rakt av, fast det inte ens var fredag. Jag minns särskilt en gång när hon hade hällt upp hallonsoda i en stor plastmugg som vi hade fått på max, och därför blev jag väldigt sugen på hallonsoda nu. Det hade vi inte hemma, så det fick bli fruktsoda istället, det funkade det med. Det känns rätt mysigt som det är nu, men det känns jobbigt att tänka på att jag ska jobba imorgon. Jag tror nämligen att om jag väl skulle ta tag i mig själv, äta en alvedon, och gå till jobbet så skulle jag kunna jobba, och då har jag inte samvete att sjukskriva mig. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag inte sa att jag kunda jobba idag fast dom ringde och frågade. (Du läste rätt, jag sa nej!)

Något som känns bra nu är att vårt kök är på gång att byggas upp nu, och inte längre bara brytas ner. Det är tapetserat för längesen, golvet är precis färdiglagt, och det kommer upp mer och mer skåp på väggarna. Det faktum att mer och mer skåp kommer upp på väggarna gör att det kommer mer och mer skåp bort från resten av huset, vilket känns otroligt skönt! Det står faktiskt bara ett skåp kvar i gillestugan nu! Men mest längtar jag tills den långa bänken som ligger i vardagsrummet försvinner därifrån, jag är så less på att hoppa över den varje gång jag ska till soffan eller till telefonen eller tända den enda lampan som fungerar i vardagsrummet! Och jag längtar efter kaklet också, det kommer bli sååå fint! :)

Min första adventshelg var så härlig, och allt kändes så hoppfullt igen. (Jag kan avslöja att jag har skrivit nåt deppinlägg som jag inte har publicerat för att jag inte ska verka för deppad, så helgen behövdes!) Den innehöll lite av varje. Timmespromenad plus livefriskis stod för hurtigheten, och särskilt friskisen var rolig fast den var hurtig. Sen var det restaurangmat med famlijen, och sedan en julstämningshöjare i form av auktionen på kyrkan! :D Och i år så kände jag mig för en gångs skull så pass rik att jag hade råd att bjuda på något, och gick därifrån med en egeninropad ryggsäck innehållandes en burk hjortronsylt, plus en tennkarott. Jag mådde faktiskt inte särskilt illa när jag hade ätit upp mitt godis, jag var bara nöjd, vilket också var ett framsteg från tidigare år. På auktionen fick jag också lite sociala behov tillfredställda, utan att behöva känna mig som barnvakt eller dagisfröken samtidigt.

Men efter auktionen kom helgens miss. Jag var helt övertygad om att jag skulle börja jobba nio eller kvart över nio. Så glad i hågen kom jag hem från auktionen vid halv åtta, och skulle kontrollera vilken tid det egentligen var innan jag skule mysa lite, kanske vila, eller äta pepparkakor eller något annat trevligt. Jag började klockan sju! 20:03 satt jag uppkopplad och tog min första kund, och sen jobbade över mina två första raster för att komma ikapp någotsånär i statistiken. Efter fem timmars jobb unnade jag mig en rast på 10 minuter, sen fortsatte jag en och en halv timme till. Men nu har jag pratat med min nästintill allsmäktiga coach, och hon verkade inte ens särskilt arg "det är ju inte så lätt att hålla koll på alla tider när man jobbar så oregelbundet" var hennes kommentar. Sen tog hon bort en timme från mig på lördagen, vilket resulterade i att jag fick en närvaro på 107 %. Oh yeah. Inte illa.

Efter några timmars sömn var det dags för första adventsgudstjänst, med manskör och allt, "det är adveeeent! Det äär adveeeent." Mysigt och bra, och fick mig att känna att jag kan röra mig igen. Och sen julskyltning, tyvärr hittade jag inga munkar, men jag blev påtrugad gratisfika, det är inte ofta! Skönt att slippa känna att man snyltar bara för att man äter godis och lussebullar som folk delar ut. Fast jag orkade faktiskt inte på slutet. Det var också skönt att inte känna nån stress att komma från skyltningen, har för mig att jag behövde komma hem och plugga förra året, nu behövde jag stanna ända till halv fem, sen skulle jag jobba. Så jag fick mycket socialitet fast ändå lugnt! Och mitt bra humör höll till och med i sig till på måndagsmorgonen, jag var glad när jag gick till jobbet fast jag var trött, men det bra tog över. Jag kände mig inte sned i ryggen fast jag hade träningskläder med mig, för jag hade ryggsäck istället för axelväska, jag var frisk och jag skule träna roligt efter jobbet. Både luciaträningstid och saltmötetid var löst, och det kändes som om jag hade ett liv. Under dagen försämrades förvisso humöret en aning när en känsla av halsont började smyga sig på, och det visade sig att dom fixade tiderna inte var så bra som jag trodde ändå, men livet fanns ju ändå kvar.