Hemma. I början av lägret måste jag erkänna att jag såg fram emot den här dagen. Den första dagen var jag jättetrött, den andra jag jobbade var jag ensam ledare med en aktivitet som inte riktigt var klockis (det vill säga att stämningen påminde om en jobbig skoluppgift när hälften skriker "nu måste vi bestämma oss!" och resten spårar ur på andra grejer och gör massa oljud så att det blir svårt att diskutera). Sen var det midsommar, så då var det lite annorlunda. Den andra veckan var det jobbigaste att jag inte kände mig som en ledare i gruppen, vilket är väldigt frustrerande när man ändå är den som ska leda gruppen. Men under den veckan kände jag ändå framsteg. Den sista veckan var jätterolig. Jag var mer ledare, fast på mitt eget sätt, gruppen började få separationsångest och njöt så mycket som möjligt sista tiden, vilket kanske gjorde stämningen mer positiv? De dagarna som M var ledig och jag alltså var ensam på våra pass gick galant, och jag hade hunnit lära mig att ett beteende som jag tidigare hade uppfattat som lesshet och allmänt missnöje egentligen bara var ett humör som var normalt, alltså varken överdrivet bra eller överdrivet dåligt. Dessutom fick jag beröm för bra ledarinsats, vilket jag behövde höra, så jag sög åt mig som en svamp. Sista två veckorna hade vi en ny ledarkollega också, så det var ett plus åt lägret att ha lärt känna honom också! :) Dessutom har jag fått några fnitterattacker, jag trodde ett tag att jag hade förlorat dom i mitt mognande! Men inte då :) I och för sig så är det väldigt opraktiskt att vara en fridens ängel och inte kunna hålla sig för skratt av ingen anledning alls (I fri-hi-hi-hi-hi-ha-ha-ha-ha-ha...), men det är väldigt roligt! Synd bara om det blir en omatchning på trötthetssymptomen, så övertrött ska matcha "nu vill jag bara gå och lägga mig", men det är sånt som händer.
Ja, summa summarum så ville jag inte att det här lägret skulle ta slut när vi väl kom så långt. Sista veckan var ungefär i nivå med vad jag har tänkt mig att lägret ska vara under hela våren, och det hade gärna kunnat få fortsätta en vecka till! Och när det var slut så hade jag lite samma känsla i magen som studenten, eller när vissa personer har flyttat, typ "åh, tänk om vi inte ses, jag vill säga hejdå en gång till, kan man inte hålla fast lite!?" Och tanken på att åka hem kändes mer deprimerande ensamt och tomt än skönt ensamt och tomt. Väl hemma så satt jag länge och tänkte på att jag ville lyxa till det och att jag var sugen på pizza. Så jag tänkte att jag för en gångs skull skulle köpa hem pizza som dom skulle få köra hem till mig! :) Men när jag började undersöka så stod det typ överallt "hemkörning gäller endast vid köp för minst 120 kr". Det var väldigt deprimerande i mitt lite sköra jättehungriga stadium, och eftersom jag var jättehungrig tog det jättelång tid innan jag lyckades komma på en lösning på det hela. Det blev att jag hittade en pizzeria som bara krävde att man handlade för 100 kr, och jag kände att det var värt det. Så nu har jag ätit pizza och tittat på Narnia som är inspelad samma år som jag föddes. Då hade man inte så mycket specialeffekter, det flashigaste var nog när den människa som var utkädd till varg (för att vargen skulle kunna prata) bytte skepnad till en riktig varg. Dom lite mer avancerade djuren (typ flygande hästar som jag inte kommer på namnet nu) var tecknade. Jaja, lite mysigt var det i alla fall, och kul att se igen!
Förresten, något annat roligt är att jag har fått Under ytan, nummer ett! :) Det kom på tal att jag hade tvåan, men ville ha ettan också, och då hade vår kära ungdomspastor två stycken, och jag fick den ena! :D Jag tror kanske att jag inte ska läsa så mycket i den nu, och istället spara den till höstens resa, även om jag tror att jag har läst igenom hela när jag har lånat simons bok nån gång. Men jag kommer inte ihåg alla. Det kändes bra att jag redan har nummer två av Under ytan, så att ungdomspastorn kunde få tvåan jag blev erbjuden istället. Anledningen till att Under ytan kom på tal var att han sa att han hoppades att ledarna också skulle få Under ytan 2, precis som konfirmanderna, men det fanns inte böcker kvar till alla ledare.
Jag har också fått reda på varför jag inte var tillfrågad som ledare på knattelägret på Eriksdal i sommar. Tydligen hade jag sagt någon gång att jag inte kunde, jag minns det inte själv, och jag vet inte varför jag sa det, möjligen kan jag ha sagt det tidigt, när jag trodde att jag skulle resa tidigare än i september, men jag vet inte. Men nu är allt utrett, så jag får vara med där som scoutledare med A, det blir kul! :)
Jag har fortfarande inte packat om inför resan till stugan, och tåget går om mindre än tolv timmar. Hm. Min ursprungliga plan var att packa upp innan jag gjorde nånting annat, och sen tvätta det som behövdes, sen fixa med mat, göra bort datorbehovet, och avsluta kvällen med mysig filmkväll, kanske med ledarpopcornen jag fick vid barngruppernas avslutning i kyrkan. Det blev inte alls så, jag var för hungrig för att göra nånting överhuvudtaget. Men det gör inget. Jag kan sova mycket den kommande veckan. Fast jag vill helst inte sova bort tågresan imorgon, då ska jag läsa och äta kex, ah! :D
I am strong when I am on Your shoulders, You raise me up to more than I can be.
(och vad är problemet med att få till tomma rader när man har lagt till bilder?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar