Sista lediga dagen innan arbetslösheten tar vid

Jag är sugen på att baka, men inte på att glufsäta. Men eftersom jag inte har någon ätardisciplin så vet jag hur det kommer sluta om jag bakar. För trots att jag fortfarande är mätt efter gårdagens kärlekstårta så kan ju munnen säga att den inte skulle tacka nej till lite socker. Jag är sugen på att springa, men inte i bosvedjebackarna. Så därför kanske det inte blir av, eller jag vet inte.

Jag har klätt årets första gran, och medverkat i årets första luciatåg. Det är ju bara juliafton en gång om året! Tyvärr så drabbades jag av magknip, förmodligen orsakat av mängden tårta tidigare på dagen, osis att min mage inte har varit min kompis någon gång av mina firade juliaftnar! Men lussebullar kan ju vara gott ändå :)

Jag har fått högstadieflashbacks av konfahajken i helgen, vilket har resulterat i att jag lyssnar på picture nu. Även om det är olika högstadieepoker det handlar om. Jag har fått så mycket myggbett/knottbett i ansiktet att jag har funderat på om jag har fått vattkoppor eller röda hund eller nåt liknande, särskilt eftersom jag var allmänt rödprickig i pannan också, som inte var bett, men jag känner mig inte sjuk för övrigt, så det är nog ingen fara. Men jag blev så förvånad, för jag var inte alls så besvärad av flygfän den här hajken som jag har varit många andra gånger, så jag förstår inte hur jag har fått så mycket bett. Eller jo, det gör jag nog, förmodligen kom dom flesta när jag sov. Jag har ätit den godaste sushiversionen jag någonsin ätit, som jag blev bjuden på under någla japanels kultulutbyte.

Om en vecka är jag i stugan med hela familjen. Konstigt. Jag kan inte säga att jag längtar lika mycket nu som jag gjorde i vintras, och jag är lite rädd för eventuella förändringar. Och det finns ju förändringar hemma också, vad blir det av dom nu? Förhoppningsvis och förmodligen blir hemmaförändringarna kvar, men hur kommer allt se ut? Och vart hamnar jag, och hur grå kommer jag att känna mig? Så roligheten och osäkerheten tar ut varandra, och måndagen går på plus/minus noll, fast tågresan ner mot stockholm går på plus.

Det finns också andra framtida förändringar jag är rädd för. "Framtiden lockar, men ack ändå kan förändringens vemod klinga i våra hjärtan". Ja, så är det. Tur i alla fall att jag har kvar en i höst!