Årsrapport

Så var det ett nytt år. Och oj vilket år det var. Kanske det mest händelserika hittills, med några av dom högsta topparna och ganska säkert dom djupaste dalarna. Men through the rise and falling apart we discover who we are, som Lifehouse sjunger, och så är det verkligen.

2009 började ganska på topp, med bara den där oroshaken. Sen åkte jag iväg på äventyr, vilket resulterade i en hel del gråt och hemlängtan och längtan efter alla jag höll kär. Jag fick lära mig att ta vara på mig själv på det känslomässiga planet, hade ingen att diskutera känslomässiga problem eller funderingar med, vilket verkligen hade behövts i det läget. Jag var hjärtekrossad, hade inga vänner i samma världsdel, hade ett jobb jag var rädd för eftersom jag inte visste hur jag skulle hantera det, hade knappt ett liv vid sidan av jobbet, visste knappt vem jag var längre, hade ingen som kunde berätta det för mig och hade dessutom pressen på mig att utåt sett göra ett bra intryck och verka som att allt var frid och fröjd så fort jag var bland folk, vilket jag tvingades vara dom allra flesta av mina vakna timmar. Phu, vilken pärs, några timmar där i mars-april var den stund jag har känt mig mest ensam och förkrossad i hela mitt liv. Men som tur var varade inte det här hela min äventyrstid.

Steg för steg tog jag mig genom det jobbiga, saker och ting löste sig, jag fick träna på att ta konflikter, jag fick utmana mig själv på jättemånga olika sätt. Det som inte dödar det härdar. Under äventyrstiden lärde jag också känna massa männsikor som jag är så glad över, fantastiska människor! Jag hoppas att särskilt vissa kommer att vara resten av livet. Mötena och vännerna gjorde att jag lärde mig ännu mer om andra människor och mig själv, viktigt! :)

När saker och ting började flyta på och jag började ha ett liv var det dags att rivas upp igen. Tårar den här gången också, dock inte lika hjärtskärande. En liten tid av hemmaliv som var rätt jobbig på vissa plan, men trevligt att träffa människor också såklart. Ganska fort var det dags att börja nästa liv. Skolan började. Som tur var kändes det som ganska hemma ändå, att bara bila några timmar för att komma till en plats i en kultur och subkultur jag redan kunde.

Till en början kändes det kanske inte så överväldigande bra som jag hade hoppats och nog också förväntat mig, men det växte och växte. Just den här hösten var det nog ett sånt här ställe jag behövde vara på, även om jag både innan och under terminen har längtat efter andra saker också. Men allt har sin tid, och det här läsåret är en tid för bibelfolkis. Faktiskt. Och det finns viktiga människor som jag lärt känna under årets andra hälft också.

Årets andra hälft var definitivt lugnare än dess första hälft, vilket mestadels har varit skönt, men ibland har jag saknat äventyr. Men jag klarar nog inte av hur mycket äventyr som helst.

Mitt nyårslöfte inför det här året då? Jag hade lovat att lära mig att tycka och vilja saker mer själv, och inte för att folk förväntar sig det. Jag tycker att jag har fått ganska bra bevisat för mig att jag faktiskt kan tycka saker utan att någon annan tycker att det är "rätt" sätt att tycka och vilja, och jag har tagit ordentliga diskussioner och konflikter för det, det tydligaste var med min värdpappa om delade förväntningar och viljor. Så jag måste säga att jag lyckades!

Inför det kommande året känner jag inte särskilt mycket. Jag oroar mig nog mest för att det ska bli för slätstruket. Jag tror inte att 2010 kommer att slå 2009 i äventyr, men jag hoppas på att det nya året bär med sig fler toppar och dalar än jag kan se just nu. Det är trots allt rätt spännande.

Jag kommer i alla fall bära med mig väldigt mycket från det här året, i både kontakter och lärdomar, både från roliga och jobbiga grejer. Jag hoppas att jag kommer att bära med mig det och inte glömma, som tur är så är 2009 det år som jag har mest väldokumenterat hittills i mitt liv. Jag skulle vilja skriva nånting klokt nu, men det kommer inte, så jag ska sluta mitt ordbajsande med att önska ett gott nytt år och ett gott nytt decenium!