Lägenheten

Jag sitter i min alldeles egna lägenhet nu. Den som jag har drömt om så otroligt länge och intensivt, och som är min nu. Jag har ett eget kök. När man tittar ut från mitt vardagsrumsfönster kan jag se ganska långt. Så långt att man ser vyn i olika skikt, olika färger för olika långt bort. Jag ser skogar, en äng och mera skogar. Och antydan till berg, eller åtminstone kullar. Och så ser jag en parkering och en pizzeria också. Och en gatlampa. Och solnedgång.

Jag har längtat efter att se utsikt så att den skiktar sig. I Umeå finns det knappt några berg, så det är sällan jag kommer så högt upp att jag får någon utsikt. Men nu gör jag det. Massor med himmel ser jag också. Jag sitter med mitt stora fönster öppet på vid gavel och tittar på utsikt och ignorerar flyttlådsstöket bakom mig.

Inne i lägenheten är det minst lika fint som jag minns det, om inte finare. Köket var större än jag mindes, hallen var större än jag mindes. Köket är så ljust och fint, och mitt alldeles egna. De extra sängar jag inte ville ha ska någon komma och ta bort åt mig. Det fanns en fuktskada i taket, men medan jag hänger i Sundsvall kommer jag få det fixat. Det mig rabatt på hyran på en månad. Sitter inte helt fel! Jag kommer få välja nya golv i hela lägenheten, och en ny tapet.

Det som tar emot lite nu är att packa upp de lådor jag, K och A nyss hetspackade ner, men tack och lov så behöver jag inte göra det fort i alla fall. Lite i taget till bra musik, så ska det nog bli bra. Lika bra att börja nu kanske.