Idag har jag avnjutit sommarlov. Jag tog cykeln ut till Alnö, till den fina gården där jag har varit på läger nästan varje sommar sen jag var åtta. Jag cyklade ner till vattnet, det kan knappt kallas strand, men det går att bada. Och att sola. Och man slipper allt folk. Jag badade, jag solade, jag läste bok. Åt couscous-sallad och kladdkaka. Knappt ett moln störde mig. När jag tröttnade svidade jag om och sprang den spring- och promenadrunda som hör ihop med gården. Avslutade med ett dopp i havet. Klädde på mig, satt en stund i solen och pluggade lite spanska. Sen kom mamma med sallad och choklad, och efter att vi hade ätit började vi bära möbler i gården. Gården är såld, och nu ska alla möbler sorteras och säljas. Ett sorgligt jobb, men det känns fint att få vara delaktig. Och fint att få vara där ända in i sluttampen. Och perfekt att jag ska fylla ett hem samtidigt som gården ska tömmas. Nu fick jag en tjuvtitt innan loppisen som ska vara. Och det är roligt att bära saker, att få använda kroppen på riktigt, istället för bara på låtsas på gymmet. När det var färdigburet för dagen åkte vi hem, och jag hade till och med anledning att baka, vilken lycka!
Ah en sån dag. Fler av såna här och jag kan nog bli utvilad till slut ändå. När det enda oförutsägbara beror på min egen vilja, till exempel om jag vill springa klockan tre eller kvart i tre. När jag kan åka hemifrån precis när jag vill, jag behöver inte oroa mig för att komma för sent eller för tidigt. När jag får pausa i det jag gör med gott samvete, och vill jag ägna några minuter åt att bara stirra rakt ut i luften så går det bra. Inte ens ett samtal att känna något ansvar för att det ska hållas igång. När jag inte behöver tänka på något annat än här och nu. Välbehövligt. Nu ska här sovas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar