Tramstänk

Jag blev inte ensam hemma den här veckan. Synd. Det som är bra är att den som är hemma åtminstone är mer självständig och jag behöver inte känna att jag har så mycket ansvar för honom, som jag behövde känna lite mer helgen för drygt en och en halv vecka sen. Men då blev jag ju ensam halva helgen, så det var inte så ansträngande. Det som är mindre bra är att det känns som att vi som är hemma har ganska olika syn på hur mycket det är värt att stå i köket för att få rolig mat/fint i köket, och antingen kommer jag få stå där åt båda ganska mycket eller så kommer vi äta tråkmat och ha stökkök. Jag vet inte rikitgt vad jag väljer. Det beror nog på humör. Men jag vet inte om det blir så farligt, han är säkert inte så jättemycket hemma heller. Och jag kanske bara får för mig ett minne som inte stämmer heller.

Har iaf kommit fram till att jag kommer sakna K när hon försvinner till hösten. Vi har faktiskt ganska mycket gemensamt, och vi har kul ihop. Och det är skönt att ha någon som inte är lika pratig som S när familjen bjuder hem eller är hembjuden till andra familjer som vi inte känner så bra, då behöver inte jag känna mig som den enda som är tyst. Och det är kul att ha någon med samma filmsmak som kan kolla på film med en och baka med en när man känner för lite sällskap men inte får tag på någon kompis. Hela grejen liksom. Sen är det ju också det här med att hon kommer vara mycket coolare och värdsvanare än jag när hon kommer hem, och det är lite jobbigt, men det handlar mer om avundsjuka ovh storasystersyndromet än saknad. Men jag kommer sakna henne. Vi har samma humor, bråkar inte, och umgås med samma kompisar litegrann. En bra syster. Vi får iaf umgås mycket i stugan :P Och sen kommer hon hem till sommaren så jag behöver nog inte vara utan henne på stugan eller sommarsemestern, och det är ju bra, för det är då vi är mest utan våra kompisar.

Jag har också kommit fram till att min blogg förmodligen är otroligt tråkig att läsa, men jag har ju aldrig tvingat någon att läsa, eller ens sagt att dom kan läsa, så man får skylla sig själv om man läser ändå! Iofs är det väl lite kul om nån vill läsa, men jag vill ju inte att vem som helst ska läsa :P Fast det går ju inte att kontrollera, för det känns tråkigt att tvinga folk att ha lösenord för att läsa. Särskilt eftersom jag inte vill säga till nån att jag har bloggen, och då känns det meningslöst att ha lösenord, för då finns det ingen möjlighet alls att någon läser. Men egentligen skriver jag mest för mig själv, det är ganska skönt att sortera tankarna lite och få ösa ut allt man tänker. Eller iaf en del. Mycket jag tänker. Redan innan jag skaffade bloggen så tänkte jag i "blogginlägg" som S skrev att hon också gjorde. Jag kom på nån snygg mening som var antingen lite lagom kryptisk, eller som sa exakt vad jag kände. Fast jag hade ingenstans att göra av det. Men nu så :)