Lite jobbless

Jag längtar tillbaka till skolan då jag visste vad jag skulle göra, och fick anstränga mig för att hinna. Det som har ersatt skolan=jobbet är precis tvärtom. Vill hitta nåt att göra, men känner mig inte alls säker på hur jag ska göra. Det var iaf mindre slötid idag än igår, tur att jag ska jobba dag sen också. Men jag förstår inte hur jag ska klara av att jobba själv efter bara en inskolningsdag till. Hur ska man hålla reda på alla, hur mycket hjälp dom behöver och vill ha, om dom ska ha mjölk eller socker eller båda eller inget i kaffet? Och dessutom på tre våningar? Jag har knappt lärt mig en våning än. Jag kunde få en till inskolningsdag om jag ville, men hur funkar det då med det pass som jag egentligen skulle jobba själv på? Vet inte... Men det är inte hemskt hela tiden. Jag är bra på att duka, DISKA, plocka undan, plocka ur diskmaskinen och svara när någon som "bara utnyttjar mig" (enligt annan personal) ropar på mig. Hallå, vi är ju till för dom! Och även om man inte behöver hjälp för att man har fysiska behov just då, så finns det ju det psykiska också! Sällskapssjuk, och inte ha någon att prata med som hör vad man säger, hur kul kan det vara? Hon med utnyttjingsmisstankarna går iaf på semester när jag börjar jobba på riktigt, så jag behöver förhoppningsvis inte få höra det nåt mer.

Ja, jag är lite less, men det blir nog bättre när jag har kommit in i det. Tur att jag kan dela mina tankar med nån som förstår precis och kan ge tips! TACK! :D Allting kändes mycket bättre dom 10 minutrarna eller vad det var, du ska veta att du är så värdefull!

Och jag vet att jag aldrig vill behöva bo på ett ålderdomshem...