Stackars lilla lurade flickan? Men som i alla fall kan vara trevlig mot en otrevlig.

Jag har upptäckt att jag lät jätteless i mitt förra inlägg. Känner att jag måste tona ner det lite. Det är inte så jobbigt när man väl är där, jag var bara på sånt lesshumör igårkväll. Men jag har egentligen inga ångestminnen från själva jobbtillfället. Och idag kändes det bättre, och jag tror det kommer göra det hela tiden. Så nu känns allt mycket mer hoppfullt, och det känns som om jag har fått tag på ett ganska bra jobb ändå :) Och jag tror att dom flesta fattar att jag inte kan ha stenkoll på allas olika behov när jag är ny, men diska är jag ju bra på, så det slipper dom andra. Och snart har jag lärt mig öppna ytterdörren när det ringer, haha :P

Känns som om jag inte har så jättemycket att skriva. När jag läser andras bloggar har dom så mycket att säga hela tiden, men jag känner att jag bara öser ut allt när jag är less. Eller glad. Nu är jag inte på nåt speciellt humör, så jag har inte så mycket att ösa ut.

Kanske ska berätta nåt. Hm. Idag blev jag, på sträckan mellan ungefär stadium och H&M, övertalad till att byta till abonemang från kontantkort. Jag gick med på det, och antingen är jag grundlurad eller så har jag gjort ett kap. Det lät för bra för att det inte skulle finnas en hake. Är jag grundlurad så får jag stå ut med det i 18 månader (alltså ett och ett halvt år!), eftersom min snälla övertalare var snabb med att föreslå att jag skulle skriva på för så länge. Jag hann liksom inte riktigt sätta mig in i det. Men har jag gjort ett kap är det bra, för då får inte telia ändra sina villkor, och då behöver jag inte betala för ett enda sms på ett och ett halvt år bland annat. Fast det är inte säkert att jag får det heller, för han försökte göra nåt specialgrejs åt mig, så jag skulle kunna utnyttja studenterbjudandet fast jag inte är en student. Lite sneaky det där.

Jag har kommit på att det känns bättre att känna att man är trevligare mot en viss person än den personen är mot en själv, än tvärtom. Konstig mening det där, men om man läser långsmat kanske det går att förstå. Då kan man tänka "Men jag är i alla fall trevligare mot henne/honom än vad hon/han är mot mig!" (gärna med lite snorkigt tonfall, men med stolthet i rösten över att man kan vara så trevlig). Det är kanske lite taskigt att tänka så, men det är bättre än att bara bli otrevlig tillbaka. I alla fall tycker jag det. Och efter ett tag kanske personen i fråga blir trevlig tillbaka, i alla fall kan man hoppas det. Och då kan man sluta upp med såna tankar.