Gräset är grönare på andra sidan

Ibland känner jag för att bara släppa allting. Bara sluta dra, "nu får ni fixa det här själva! Jag orkar inte mer nu, om det är viktigt för er kan ni ju göra det, men jag orkar inte bry mig längre!" Om inte annat för att det skulle vara intressant att se vad som blev av allting. Och om andra hade mycket smidigare sätt att göra saker och ting på. Men det klarar jag inte av att göra. Ibland mest för att det är viktigt för mig, och ibland mest för att jag inte känner för att stå bredvid och titta på. Den gången jag släppte för att jag inte orkade, fast det var nåt som var viktigt för mig, då var det ingen som tog tag i det. Ingen orkade. Eller kanske ingen kände sig manad. Det var synd.

Fast jag vet inte om jag skulle vilja släppa allt egentligen. Bara i vissa stunder, när det känns för jobbigt och ingen annan verkar bry sig. Men jag skulle nog känna mig lite utkonkurrerad om alla andra tog över allt. Märkligt det där.

Jag börjar bli lite rädd för Livskraft. Det är farligt att förvänta sig för mycket av nånting, ibland kan detta nånting få svårt att leva upp till förväntningarna. Ofta kan man njuta mer av nånting som man inte har några förväntningar på, än om man sätter skyhöga förväntningar. Även om själva nöjet i dom båda fallen är detsamma så blir den totala upplevelsen olika. Och just nu känner jag nästan mer för att få fira en ordentlig jul i lugn och ro. Och få vara ledig flera dagar i rad, när andra också är lediga, utan att vara för att göra nåt speciellt, att bara vara. Och fika julkakor lite då och då i lugn och ro med farmor, läsa nån julbok, kanske åka lite skidor... Men jag skulle inte vilja byta egentligen. Jag skulle nog inte stå ut med att jobba hela nyårshelgen och fundera på vad jag eventuellt missar. Så det är nog rätt bra ändå. Men jag vill ha allt!