Sommarlovsnervositet

Sitter med en konstig stresskansla i magen som jag inte vet vart den kommer ifran. Da ar det ocksa sa jobbigt att bli av med den, man vet liksom inte hur man ska lugna ner sig. Det kanns i alla fall skont att jag har mindre an tre timmar kvar pa jobbet, gar tidigare idag for att aka med M till Ayutthaya! :) Det ska bli kul att traffa honom, och om inget annat kan lugna ner mig sa kan kanske en Swensensglass med Brownies gora det. For vi har i alla fall nastan bestamt att det blir en Swensens. Bra grejer. Fast det ar egentligen inte sa att jag maste komma ivag fran jobbet hela tiden for att komma ifran stress. Det ar ju har jag har mina sociala kontakteroch det ar oftast bra pa jobbet. Fast nu ar ingen har, vet inte om dom undervisar eller har sovmorgon.

Jag kom pa igar att det skrammer mig att komma hem. Jag blev lite forvanad over att det var sjalva hemkomsten som skrammer mig, och inte bara att lamna mitt liv har. Men mina fyra forsta manader har hade jag mycket hemlangtan. Sa fort jag tankte pa hemma sa fick jag en bild av paradiset framfor mig, dar allting bara funkar, dar man alltid har roliga saker for sig, dar man aldrig ar uttrakad, dar nanting aldrig ar svart... Men nu borjar jag fatta att sa kanske inte riktigt ar fallet. Jag kommer att komma hem och ha extremt mycket tid, en hel manad utan jobb, och det kanns som att alla andra kommer att jobba och vara jatteupptagna och seriosa. Alternativt vara ute och resa. Och sa kommer jag sitta dar ensam i mitt rum och kanna att jag slosar bort hemmasommardag efter hemmasommardag.

Jag minns mina forsta en och enhalv dagar efter Sydamerika. Helt dott, jattetrist. Men sen blev det battre. Jag var ju jatteupptagen dar i nagra veckor. Men skillnaden da var att dom flesta inte jobbar pa jullovet. Plus en till skillnad. Och jag ar radd for att jag nar jag kommer hem inte ska kunna lata bli att jamfora med hur det var hemma sist. Och att verkligheten ska sla till igen. Trots att jag tycker att jag ar ganska bra pa att ta till mig av verkligheten har, och inte bara rymma ifran allt. Men hemma blir ju allt mycket mer tydligt och pa riktigt och man ar hemma pa riktigt, och man har inte langre en dromvarld dar man kan latsats att allt ar hur bra som helst.

Aven om jag ofta nu sitter och gor inte sa overdrivet spannande sysslor, typ laser bocker, skriver dagbok och sitter vid datorn, sa ar det anda en del av Thailandlivet som jag hade forberett mig pa och har vant mig vid. Men hemma har jag sa mycket hogre forvantningar pa mitt liv, och man kan inte vifta bort trak med att det ar ett aventyr eller utvecklande eller en utmaning. Da ar det bara trak. Och har har jag ju anda nanting att gora, jag ar ju pa jobbet och traffar manniskor, sa det ar inte 24 timmar om dygnet som gar at till en stillsam ssselsattning for mig sjalv. Och jag reser ju och traffar folk ocksa.

Det som kanns hoppfullt dock ar att tanka pa forra sommaren. Da jobbade folk ocksa, men anda hade jag den basta sommaren pa lange. Med mycket folk som hade tid och lust att hitta pa saker, men som anda inte var som jullovet. Fast av nagon anledning sa kanns den sommaren sa langt bort, och osannolik pa nat vis. Markligt, den har sommaren har ju precis samma forutsattningar. Maste forsoka komma ihag det. Och kanske ar det bra att mina Sverigeforvantingar tas ner pa jorden lite innan jag kommer hem, sa jag inte blir sa besviken.

Jag har fortfarande en stressklump i magen, men nu ar det bara 2 timmar och en kvart kvar innan jag kan lamna skolan och atminstone fa ga lite, det brukar hjalpa! Ska nog lamna datorn, jag haller pa att bli tokig pa att kolla runt pa facebook for att upptacka att det inte finns nat nytt dar, nar jag vet att det ar jattetidigt pa morgonen, nastan natt hemma, sa det ar fa som ar sa dumma att dom sitter vid datorn nu...