Nar varlden gar emot en

Igar var en san dar dag nar hela varlden var emot mig. Ofta brukar det vaxla drastiskt, sa jag forvantade mig en toppdag idag, men an sa lange ar det inte sa bra. Kan fortfarande inte ladda min mobil (det slutade funka igar), vilket innebar att den gar en langsam dod till motes. Sorgligt! Alla mina sms och sant finns ju dar! Men det finns en chans kvar, ska ga till en mobilaffar i eftermiddag. Hoppas hoppas hoppas! Annars ska jag skynda mig att kopa en ny mobil sa att jag kan ha kvar lite laddning i min nuvarande om jag akut kommer pa att jag maste lasa gamla sms eller om jag kan fixa det senare. Jag kan ju inte ens vakna pa morgonen om jag bara har en urladdad telefon, jag kommer ju bli helt handikappad!

Inte nog med att det kanns som att allt gar sonder har (ja, jag beskyller hela det har landet eftersom jag inte har nagon annan att skylla pa! Forutom mobilladdningen sa ar det horlurar, som ocksa gick sonder igar, favoritklanning, orhangen i massor...), sa dromde jag att jag kom hem inatt. Sa sjalvklart vaknade jag med hamlangtan. Som har hallt i sig. Och jag sitter och kollar pa finbild, ganska dumt gjort. Lyssnar pa coldplay, men pa det album jag horde tidigt, innan allt, sa det ar okej. Maste bara se till att inte raka komma in pa fel album, da kommer det bli jattejobbigt.

Har i alla fall bra arbetsuppgift att gora nu. Leta bilder till lektion imorgon, det kraver inte sa mycket tankeverksamhet! Och jag far en anledning till att sitta vid datorn. Och det ar inte hets eftersom jag ar ute en hel dag i forvag! ;)

Blir less pa vuxna manniskor som beter sig som barn vad galler skitsnack, revir och aganderatt. Kan dom bara inte bete sig som sa vuxna som dom ar och lata vem som helst ta volontaren till tandlakaren?? Det spelar val inte sa himla stor roll? Jag ar glad att det inte var jag, sa jag slapp sitta dar och fundera pa vad jag skulle saga for att inte ge nagon problem.

Har ont i magen, undrar om det ar resten av igar, nar min mage gjorde jatteont, eller om det beror mer pa mitt psykiska tillstand. Tror mer pa det sista.

Det ar konstigt hur humoret kan vara sa otroligt olika under i princip samma forutsattningar. I forrgar kvall var jag pa topphumor. Anledningen var nog mest att jag hade lyckats forbereda en lektion ovanligt snabbt for att vara mig, och att jag forst hade kort fast, men nar jag val satte igang sa lossnade det. Da kandes det som att allt var helt underbart, och att jag inte kunde forsta att jag nansin kunde tanka nat annat. Men sa vander det tvart. Det vande forst nar jag fick ett bekymrat ansiktsuttryck nar jag ville kopiera, utan nagon egentlig kommentar. Horde bara hur hon sa nat om antalet till en annan larare. Varfor pratar du inte med mig om det ar problem?? Dar borjade lessklumpen, som bara vaxte under dagen tills det kandes som att jag inte skulle klara minsta lilla uppgift. Ett tag vagade jag knappt ta omvagen via 7eleven for att kopa toapapper, visste inte vad som skulle handa, trodde inte jag skulle klara det. Till slut tog jag mod till mig anda, och sjalvklart fanns inte det toapapperpaket jag hade tankt att kopa, men jag kunde noja mig med ett annat, sa det var okej i alla fall.

Ahh, finbild... :S Nej, nu borde jag klicka bort den...