Cykelilska

På senaste tiden tycker jag att jag har blivit ovanligt mycket arg. Jag som trodde att jag var en som blev mest less, alternativt irriterad mest för att jag är trött eller hungrig eller stressad. Men att plötsligt bli arg på tillfälliga saker tycker jag att jag brukar vara ganska dålig på. Men, som sagt, på sistone har jag blivit arg då och då. Arg på Ny Teknik som inte kan skicka mig den tidning jag prenumererar på till rätt adress (i över ett år har det varit fel!), arg på när datorn och programmeringen krånglar. Men mest av allt blir jag arg på min cykel.

Den tycks gå sönder hela tiden på de mest konstiga sätten, och när jag väl känner mig duktig och tar tag i problemet så hjälper det ofta inte. Många gånger får jag försöka laga ett par, tre gånger innan det funkar. Eller så funkar det inte alls. Till exempel fick jag mormors gamla cykel och tänkte att jag bara skulle fixa bromsarna, men tänkte lyxa och lämna in, slippa allt strul. Det visade sig att bromsen inte gick att laga, att det enda sättet var att byta hjul. Sen visade det sig att det hjulet jag behövde var typ omöjligt att få tag på. Det var bara att slänga cykeln. Mamma tipsade mig om att lämna cykeln olåst någonstans för att slippa besväret att skrota den. Himla smart.

Gången innan när jag försökte laga cykel var när pinnen som håller ihop hjul och cykel gick av. Då tog det bara några dagar innan jag lyckades hitta tid att ta mig ner på stan (riktigt duktigt alltså!) för att köpa reservdelar. Sen tog det bara några dagar till innan jag försökte sätta ihop allt. Jag var så stolt att jag fixade en trasig cykel på bara en vecka! Men då visade det sig att reservdelen inte passade. Då blev jag så uppgiven att jag inte visste hur jag skulle gå vidare. Nu cyklar jag på en cykel där reservdelen inte riktigt passar, men jag tänker att det håller väl ett tag i alla fall.

MEN, ikväll bröt jag trenden. Mina bromsar tog inte längre, och jag insåg att jag var tvungen att göra något åt det snarast, det var typ livsfarligt att cykla på den idag. Så utan att veta exakt hur jag skulle göra tog jag mina cykelverktyg och gick nervöst ut i mörkret för att laga. OCH 10 MINUTER SENARE FUNKADE BROMSARNA SOM DE SKULLE!!! Jag är alldeles överväldigad, tänk de som är såhär framgångsrika i sina cykelreparationer varje gång, då förstår jag att man inte nödvändigtvis behöver vara arg på sin cykel.