Cykellycka

Några saker som gör mig lycklig just nu är: Stora hjul, som sitter fast ordentligt. Att inte behöva oroa sig för att ett hjul ska ramla av när som helst. Att kunna sträcka ut benet helt i varje tramptag. Bromsar som fungerar galant. Tillförsikt om att man har något som kommer att hålla. Att känna sig som en drottning på sadeln. En cykelkorg. Jag har äntligen köpt en ny cykel! Det känns så himla skönt. Nu kan jag till och med se fram emot själva cykelturen till olika saker, för det känns som en lyxfärd att cykla på en rejäl cykel i min storlek. Nu ska jag bara lära mig att använda fotbroms.

Andra bra saker är att Bitchkram var jättefin, kvällen som omslöt bion var om möjligt ännu finare, min soloton på konserten i söndags gick bättre än på alla repetitioner, jag har blivit bjuden på en rolig sittning för att jag gick på ett möte (Sittningen är för kårengagerade, jag är suppleant och fick hoppa in i måndags. Jag satt på mötet i två timmar, inklusive en matpaus då jag blev bjuden på middag, var aktiv i ca 2 minuter. Då sa jag "JA". Resten av tiden fick jag lyssna på intressanta diskussioner. Det räckte för att jag skulle räknas som kårengagerad. Så himla värt!) och jag har vunnit en bok för att jag gav bästa pluggtipset på en tävling på internet. Jag är lite överväldigad av att det är så mycket att plugga, men nyss har jag gjort ett jättestorkok och laddat med massa nya matlådor i alla fall.

Häromdagen fick hela klassen svara på en enkät om hur vi mår och om hur det funkar på universitetet. En fråga var "Hur ofta känner du trötthet?". Jag tyckte det var en konstig fråga, är det inte helt självklart att alla kryssar i "Flera gånger i veckan" på den frågan? Då insåg jag hur hemskt det är att man är så van vid att vara trött dagligen, så att man inte tror att det finns något annat sätt att leva. Är inte trötthet ett tecken på att något är fel, att man måste rätta till något? Och då kanske helst på något annat sätt än att dricka kaffe. Och ändå så är det så ofta som folk är trötta. Går det en vecka utan att jag är trött så är det riktigt ovanligt. Jag undrar om det bara är jag som har accepterat trötthet som något normalt eller om det är allmänt accepterat.