Den här veckan har mitt humör varit ovanligt ostabilt. Men det märkliga har varit att jag inte märkt det förrän helt plötsligt, då jag har känt en extrem stark lust att börja gråta. Jag har till och med ibland tyckt att jag känt mig ovanligt pigg och pepp, och så en halvtimme senare har jag suttit där med tårar akut brännande bakom ögonlocken, på grund av en ganska harmlös anledning. Att sitta i en varm och bullrig buss samtidigt som jag var tvungen att ta ett beslut till exempel. Tre dagar i följd fick jag såna plötsliga gråtattacker, som jag lyckades kväva mer eller mindre bra. Igår kände jag mig extremt trött och nästintill febrig, så jag hängav mig åt min sjukhet och premiärbesökte skolans vilorum och såg till att vila så mycket som möjligt på kvällen. Sov mer än 8 timmar för första gången på ett par veckor. Idag har jag mått bättre, och inte känt mig ett dugg gråtfärdig. Skönt! Det är så socialt jobbigt att bröja gråta över ingenting. Till exempel en kommentar om att vi borde förändra vårt sätt att plugga lite. Men den gången lyckades jag tack och lov hålla tillbaka gråten.
Idag har jag gjort sista tentapluggandet, men till slut kände jag och K att vi var klara. Jag fick flera timmar över, då jag i lugn och ro kunde gå på promenad, meka med cykeln, diska och laga mat. Skönt att för en gångs skull kunna göra sånt på bonustid istället för på väl inplanerad tid när man borde hinna massor! Ikväll är det hemgrupp, imorgon tenta, sen glitterfest, sen mamma- och pappahelg. Känns lovande!
Och vet ni, jag har fått den stora äran att gå på förhandsvisningen av Bitchkram! Med skådespelare, mingel, finkläder och allt. Det ska bli så himla roligt! Jag förväntar mig att få känna mig som i Hollywood. Och så ska jag få återse den fina fina gården. Jag har längtat efter filmen i över ett år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar