Dagens beskärda del av smärta

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Den har mormor och morfar ofta sjungit tillsammans. Men inte mer nu, inte på den här jorden i alla fall. I torsdags nådde morfar det goda land. Han gick över floden till det goda land på ett smalt ställe, som han brukade uttrycka det. Utan en lång sjukdom för att komma fram.

Jag förstår inte riktigt att någon som alldeles nyss var levande och fylld av så mycket liv helt plötsligt inte finns på den här jorden längre.