Den här veckan har döden gjort sig påmind nästan dagligen. Någons förälder får veta att den inte har lång tid kvar i livet, en annans morförälder går bort. Ytterligare en annans före detta lärare går bort i alldeles för tidig ålder, en ung man blir påkörd och dödad av det tåg jag sitter i. Och allt det här på bara några dagar. Läskigt. Jag och min familj är inte direkt ensamma om att sörja. Man inser att man inte riktigt kan ta livet för givet.
Men förutom allt hemskt så har det funnits bra grejer också. I tisdags var jag till exempel på opera. Såg The Elephant Man. Det är en sådan upplevelse, jag rekommenderar det starkt! Livemusik och en story. Att bara få slå sig ner i en salong och vänta på att bli underhållen. Fyllas av musik, fyllas av handlingen. Och som student behöver det inte ens bli särskilt dyrt.
Tanken var att jag igår skulle få slå mig ner i en biosalong och bli underhållen av Bitchkram, vilket jag hade sett fram emot så otroligt mycket. Men på grund av ovan nämnda dödsfall i samband med tågåkning så blev mitt tåg så försenat att det inte var någon idé att fortsätta till Sundsvall. Jag var otroligt besviken och tröståt godis hela kvällen istället. (Jag lyckades inte riktigt ta till mig vilket trauma jag egentligen hade varit så nära. Jag hoppas på att det var någon slags försvarsmekanism framför att jag bara är självisk.) Sen blev jag bjuden över på sova-över hos J, och så pratade vi halva natten. Frågan är om det inte var värt att vara hemma bara för det. Ikväll har jag gjort och ätit sushi och kladdkaka hos A, och imorgon är det orkesterrep och sittning. På söndag åker jag och hälsar på mormor. Med andra ord roliga men intensiva dagar!
Nu är det bäst att passa på att samla lite sömn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar