Closer

Fin låt.

Det här e' min hemstad

Börjar (eller fortsätter?) att känna mig lite rastlös av att vara hemma. Trots jättebra dejter med goda goda vänner, så känner jag att det är dags att återvända till skolan nu. Blir för mycket dötid här hemma, för lite folk runt omkring mig, saknar Hållandsfolk, saknar mitt egna rum, saknar att gå i skolan...

Här måste jag anstränga mig för att inte gå och lägga mig för tidigt, för det är så tråkigt att lägga sig och inte kunna sova. På skolan är det mer motsatsen.

Det är konstigt, för trots att jag har känt mig stundtals rätt uttråkad, så har jag inte (än) lyckats uträtta allt jag tänkt fixa, och det känns som att jag kommer att få hetsa mina sista timmar hemma innan jag åker tillbaka.

Åker tillbaka hem eller tillbaka bort? Känns som att jag åker hem åt båda hållen. Fast på olika sätt kanske.

Men det har inte varit en dålig vecka, det har i alla fall hänt något roligt nästan varje dag, det blir bara så mycket mellanrum. Men ibland är det bra att få lite mellanrum över, man kan behöva ha tråkigt i perioder tror jag också.

Jag är glad över fantastiska vänner och över att det inte känns som att man varit ifrån varandra alls när man ses igen efter två månader!

Ibland är det svårt att minnas att imorgon är lika nära som igår

Att känna igen sig

Är på "neeej, vill inte"-humör. Borsta tänderna? Neej, vill inte... Gå ut en promenad? Neej, vill inte.. Dagdrömma? Neej, vill verkligen inte! Baka? Njaa, inte riktigt på humör... Tänka? Nej! Sega runt på internet? Njaa, kanske, men man blir ju bara seg och initiativlös av det, och nu behöver jag nåt som livar upp mig! Fast det var ändå det enda jag kunde komma på som jag orkade ta mig för att göra, och det känns ju i alla fall lite mer konstruktivt att skriva än att slö-kolla-runt på olika bloggar och facebook (hemska tanke!).

Igår såg jag en film om en skola ute i ingenstans i bergen i norra Thailand. Det var roligt att höra thai, jag förstod ju faktiskt en hel del ord (dock få sammanhang, men det var ju textat). Jag smålog åt glorifieringen av högt uppsatta personer (undrar om jag reagerade på det när jag såg filmen innan jag åkte till Thailand?), och blev glad av att höra nationalsången sjungas och se och höra en lärare undervisa i ett klassrum. Höjdpunkten på filmen var dock när skolbarnen skulle få åka till havet, alltså söderut. Det filmades längs motorvägen mot Bangkok, och så filmade dom på skylten där man svänger av till Ayutthaya!! Där bodde jag, där bodde jag, där bodde jag! Typ iaf. Synd bara att det filmades på kvällen, så det var så mörkt att man inte såg något, annars hade jag kanske känt igen mig. Woho! Men som det nu var lyckades jag inte känna igen mig trots att jag spolade tillbaka och pausade och granskade flera gånger. Lättroad, haha. Men det var inte slut där! Hör och häpna! För sen åkte de längre söderut, nämligen mot Prachuap Khiri Khan. Det var där L bodde! Och hör och häpna, den andra vägskylten som visades visade var man skulle svänga in mot Ls stad, eller Hua Hin. Och jag har varit på båda ställena, och åkt på den vägen! Fast jag kände inte igen mig där heller, trots att det var dag och ljust. Ibland krävs det inte mycket. Det räcker med att inse att andra är på samma ställe som jag har varit..? Ehh.. :P

I eftermiddag ska jag ut till A för träff med gänget, åh vad roligt det ska bli! :) Man borde kanske ladda med en promenad inför knytisen som brukar resultera i överätning, plus att jag ska fixa inför knytisen. Hoppsan, då har jag nog aktiviteter så det räcker tills vi måste åka, bäst jag sätter igång kanske! Synd bara att min iPod slutade funka igår. Jag tycker inte om elektronik.

Reslust

Jag vill resa! Vill ut i världen, vill se saker, vill upptäcka. Jag vill vara i en öken, jag vill vara i häftiga berg, jag vill se en liten by i ett afrikanskt land, eller i vilket land som helst, fast Thailand har jag ju redan sett. Jag vill se storstäder, jag vill se hur folk lever överallt. Jag vill kunna alla språk, jag vill förstå mig på alla kulturer. Okej, lite höga krav där på slutet kanske, men vill i alla fall se lite mer och lära mig lite mer.

Sitter och kollar på vad olika universitet har för olika möjligheter till att plugga utomlands. Man kanske skulle satsa på att slå ihop universitetsplugg och lära-sig-spanska-i-ett-spansktalande-land-men-helst-inte-spanien för att spara tid. Synd bara att det universitet jag var mest sugen på innan inte hade lika bra möjligheter till Syd/centralamerika-pluggande som andra universitet... Men det är bra att jag ser det nu, så jag hinner omvärdera och reda ut vad jag egentligen vill utan att behöva känna att jag väljer något för att jag är mest van vid den tanken.

Nu när jag ändå är inne på resor så kan jag ju meddela att för ett år sen var jag och J och hälsade på min kusin i Salta, Argentina. Idag var vi på en fyra timmars lång gudstjänst, där jag till min förvåning förstod säkert hälften av predikan (eller kanske tredjedel, fjärdedel, men i alla fall, en hel del!), och där det var mysigt men rätt omtumlande att vara med i lovsången, känna igen grejen, känna igen känslor.

För ett halvår sen hade jag en segisdag hemma i Thailand, där jag bland annat packade inför Koh Chang. (Fast det var jag tvungen att kolla upp för att komma ihåg, har inte alls lika bra koll på Thailand dag för dag. Kanske för att dagarna var mer lika varandra där.)

När jag höll på att läsa in mig inför Sydamerikaresan så hamnade jag på ett backpackerforum, där någon hade skrivit att man, när man reste, antingen skulle bli avskräckt eller skulle fastna i resandeträsket. Jag tänkte att det är klart, antingen så tycker man det är roligt eller så inte, och att det inte var mer med det. Efter Sydamerika var jag ju helt lyrisk, men hade ändå ingen lust att åka iväg så snart ändå. Alldeles efter Thailand var jag ganska nöjd med att vara hemma. Ett tag. Så jag tänkte att jag inte hade blivit så illa drabbad. Men nu, såhär tre månader efter hemkomst, har det slagit till ordentligt. Kanske tidigare också. Vill åka iväg!! När jag ser bilder av platser jag inte har varit på vill jag åka dit, när jag hör om ställen jag har varit på vill jag tillbaka. Det är som att det inte är tillräckligt stimulerande att stanna på ett och samma ställe hela tiden.

Men trots att jag är så taggad på att resa överallt så känner jag att ett vanligt svenssonliv med volvo, villa, vovve lockar också. Eller kanske hellre volvo, villa, katt, men det låter ju inte lika snyggt. Hur ska det gå ihop måntro?

Men man kan ju inte riktigt resa hela tiden heller. Särskilt inte om man ska resa runt bara för att se saker, som semester, en backpackerresa på några månader. Man måste ju växa upp nån gång också. Men när är det dags för det? Redan nu, nästa år? Eller lite senare? Eller kan man unna sig en sån typ av resa fast man har växt upp? Typ fem veckor i Patagonien låter ju inte för orimligt att man skulle kunna klara av trots att man har börjat/avslutat sin utbildning.

Nej usch vad det är svårt att planera sitt liv.

Hjärtvärme

Jag blir glad av människor som värmer mitt hjärta. Folk som, kanske utan att förstå det själv, lyfter upp mig bara genom att finnas, genom någon liten kommentar eller någon nästintill obemärklig assistans. Dukar fram en tallrik till exempel. Och dom människor som gör en insats dom kanske faktiskt förstår, som lyssnar när jag behöver vräka ur mig, som kommer med förstående ord och tröst. Och så dom människorna som inte behöver göra nånting för att få mitt hjärta att bli varmt, som jag bara vet är fantastiska vänner, även om man inte råkar höras på ett tag, så är allt som vanligt när man väl ses.

I veckan har jag varit varm i hjärtat mycket. Vad lyckligt lottad jag är.

Mai ao hugga rue huga.

Hugga hugga hugga. Huga huga huga.

Jag ska på kör nu egentligen. Jag saknar Thailand. Jag saknar hemmakompisar. Men jag har det bra här ändå, tänk om jag blir rastlös hemma. Ser fram emot promenad efter kören, och ser fram emot hockey bockey, inte tänka. Orkar inte förbereda bibelstudie till imorgon, borde.

Mai ao hugga rue huga.

Fårvallningslördag

Blir arg på mig själv, blir less på vad jag inte kan kontrollera, blir less på det jag kan kontrollera men det jag inte kontrollerar. Mådde ju så bra, hade kunnat gå upp till borgen för godisätande, kanske umgänge, kanske bokläsande, kanske myspluggande, kanske sudoku, kanske film, eller det blir nog senare. Men så togs mitt humör ner. Varför håller jag på med dumma dagdrömmar? Eller det är inte ens det, bara tankar att "tänk om det skulle vara så att...". Och så tror jag på det själv till slut. Eller åtminstone att det inte är helt jättelångt borta. Dumma mig.

Som tur är betyder livet på folkhögskola att man har folk omkring sig nästan hela tiden, och det hjälper med folk omkring mig. Det är bra att det hjälper. Och jag tycker om folket här.

Idag har jag tittat på fårvallning genom hela Undersåker, det var kallt och inte så himla spännande, men det var en skön promenad dit i alla fall. Och så var det billigt godis på ica sen, och det är ju faktiskt lördag...

Om en vecka är jag hemma med familjen, det ska bli lite kul, men undrar hur mycket kompisar som egentligen kommer att vara hemma. Blev ledsen när det visade sig att vissa har höstlov nu istället för om två veckor, det är en dum vecka att ha lov nu tycker jag!

Jag känner får att åka till en stad för att ta tillbaka den till rätt ställe i mitt huvud. Tänk att en helg kan göra så att stället flyttas från hela resten av livet i huvudet. Måste bara hitta tiden till att åka dit, hoppas det går den här terminen! :) Bra i alla fall att jag får besök av J, och att jag ska åka till Göteborg, ska bli så roligt båda dom helgerna! :D Glömmer ibland bort hur mycket jag saknar mina riktigt goda vänner!

Tammai, tammai, tammai?! Ahhh.... Buat huajai. Mai dii löi...

Håttt, Hockey Bockey och Backtumling

Jag är lite svag för cellomusik. Därför är jag glad nu när jag har hittat ett band med cello i, The Tiny. Tack P3! :) Såg också en mysig gråtvänlig film häromdagen med massa fin och snygg cellomusik i, August Rush hette den. Skönt att få låta tårarna rinna av vackerhet ibland! :)

Den här veckan har jag varit rätt hurtig (vilket verkligen behövdes efter förra helgens svullande!), särskilt i början av den. Det började med den så kallade Håttten, som är som den barmarksträning jag är van vid sen min skidåkarkarriär. Till min stora glädje fick jag glada flashbacks av den, trots att jag var så less när jag slutade! Det var riktigt roligt, även om jag saknade min kompanjon att springa längst bak tillsammans med. Fick en sjuk träningsvärk, men det var det värt! :) På tisdagen var det dags för nästa ordnade idrottande aktivitet, då var det hockey bockey, riktigt roligt det med, skrattade flera gånger när jag fick satsa allt på att jaga bollen på isen.

Dessutom inledde jag både måndagen och tisdagen med varsin en och en halv timmes promenad, man blir så energifylld under dagen, men det är ju så jobbigt på morgonen! Så på onsdagen, när jag inte hade stämt träff med någon så orkade jag mig inte upp ur sängen i tid.

I torsdags till fredags var det dags för tur! :) Första tältsovningen på nästan ett år, jättemysigt! Men kallt stundtals, det var typ riktig vinter uppe på fjällen. Pulsade i knähög snö. Det var mysigt, men tyvärr började jag nynna på fel låt. Jag gjorde den roligaste backtumlingen jag gjort någonsin, en riktigt brant backe så man bara flög! :D Det var ingen annan som gav sig in på den bedriften, det krävs kanske lite träning i Bjästabacken först.

Igår var det mer snöaktivitet, pulkaåkning, supermysigt! Fast det bästa var nästan den varma chokladen och bullarna i solskenet högst uppe i backen. I själva backen var det så mycket snö att det var svårt att få mycket fart.

Jag har bokat tåg till Göteborg nu! :) Jätteroligt ska det bli att träffa L igen, fast lite konstigt att göra det hemma i Sverige. En J-helg är inplanerad också, känns mycket bra! :) Längtar längtar! :)

Något jag däremot inte längtar efter är jullovet, det gruvar jag mig en del för. Hoppas det känns bättre när det väl kommer.

Höstkylan

Nueng bpii tii läo yuu tii ruea. Jai-dii maa. Wannii nueng bpii tii läo bpen wan yai. Kittueng. Wannii kittueng maak gwaa muea wannii. Wannii diijai gwaa wan jan, dii löi! Bpen kon dii gwaa.

Oj, mycket wannii. Mitt språk är lite torftigt.

Jag har äntligen kommit på att jag inte hade elementet på det varmaste förut, det var typ avslaget. Så nu hoppas jag på att mitt rum är nästan varmt när jag kommer tillbaka. Annars har jag frusit jättemycket idag, sådär så det knottrar sig och gör ont på benen! Som tur var fick jag låna Gs varma tröja efter lunch, då blev det bättre.

Jag överväger om jag ska bli vuxen och skaffa abonnemang till till telefonen istället för kontantkort. Men det är så svårt att klura ut om jag skulle tjäna på det! Vet inte hur mycket jag ringer, till vilka nät, får man egentligen ringa för hela beloppet man betalar? Hur mycket gör jag av med nu? Fast tror att jag skulle tjäna på det, är väl mest rädd för att ångra mig. Jaja, ska klura lite till kanske.

Idag fick vi sluta tidigt, skönt eftersom jag var jättetrött. Har två mornar i rad satt klockan på onödigt tidigt med planen att jag skulle ta en morgonpromenad för att komma igång på morgonen, men har båda mornarna ångrat mig och sovit en halvtimme till istället. Kanske nästa vecka. Fast det är ju dumt att förstöra nattsömnen om man inte ens får ut nåt bra av det, så imorgon ska jag inte ställa klockan på onödigt tidigt.

Jag ska nog dricka te nu, eller kanske äta lite födelsedagschoklad, eller fylla på med ingredienser i min Herman. Ska i alla fall definitivt sätta på mig tjocksockar, det ska blir skönt.

Födelsedag, fjäll och finsöndag

Kit teung puut pasaa tai. Mai kon ja kao jai anni, dii. Kien tuk daai :) Dtää chan mai kao jai tuk, kien tuk mai daai. Mai bpen rai. Chan mai bpen kon dii. Mai dii-jai. Wannii aan koong, mai jai-dii. Dtää puean jai-dii. Kortod! Yang kit tueng kao. Mai kit tueng maakmaak. Mii wan mai kit tueng, mii wan kit tueng maakmaak, mii wan kit tueng nit noy. Mai yaak kien kit tueng tii nii. Mai yaak puean ja aan. Mai dii yang jam daai, chai mai? Dtää mai dii lueuem, chai mai? Mai ruu. Dtää lueuem mai daai, läogoo jam mai koi sanuuk samöö. Bpii diao tii läo, yuu tii ruea gap puean. Wan nii bpi diao tii läo, mai rak kao. Mai yaak rak kao. Mai sanuuk. Prong nii bpii diao tii läo yaak rak kao nit noy. Wan put bpii diao tii läo, juub kao, yaak rak kao. Mai ao kit waa, dtää ao kit waa. Ghhaaa. 'Yang kit tueng tö ruea kuen, dai yin mai? Tö yang yu nai huajai koong chan. Kom ta noon tuk kuen, yang fan, yang hen wa rao rak gan. Tö yu tii nai? Kit tueng tö.'

Jag saknar att prata thai. Undrar om jag kommer att förstå det här om ett år. Man kan ju hoppas.

Min födelsedag häromdagen var väldigt bra. När jag var liten så hade jag alltid drömmen inför min födelsedag om att den skulle vara så speciell, men jag blev alltid besviken när jag insåg att det mest var en speciell dag för mig, och inte för alla andra. Fast i år kändes det som att alla tänkte på att jag fyllde år nästan mer än vad jag gjorde, det var så roligt! Jag kände mig så firad, hade till och med en kör på rummet på morgonen, med bullar och te i min favorittekopp.

Innan dess var det fjäll i höstskrud i dagarna tre, ahh! Hade nästan glömt bort hur underbart det är att gå i fjällen, även om jag först blev lite besviken över att dom venska fjällen inte kändes lika mäktiga som inkaleden och Anderna, där jag vandrade sist. Jag har så svårt för att bli fascinerad nuförtiden, det är så trist! Men något som var bra var i alla fall att jag kunde prata inkaleden med I, som också har varit där, och med S och G, som vill dit. Så jag slapp känna mig så jättetjatig ("när jag gick inkaleden, då..."), skönt! Fick känna mig erfaren när matlaget undrade om det var någon som hade lagat mat på stormkök förut, jag hade typ tagit för givet att det var nåt alla åtminstone gjorde nån gång på idrotten i skolan, men tydligen inte.

Igår var en bra dag. Den innehöll typ allt som en plugga- och slapparsöndag ska göra. Lång sovmorgon, sen läsa en bok många timmar (eftersom typ halva klassen hade mislyckats med att beställa boken som skulle vara utläst tills idag, men jag lyckades i alla fall låna den), tvätt, spontanbesök på gudstjänst (efter bytet från mjukisbyxor såklart), bönegrupp, filmtittande, försök till plugg igen, men som mynnade ut i timmar av sånt där nattligt djupprat. Fast pluggandet blev klart också. Det enda problemet var väl att lösningen på att hinna med så mycket blev att inte gå att lägga sig förrän halv fem, så idag är jag trött och inte på sånt topphumör som jag gärna hade varit på. Men snart blir det tv-tittande med te, och sen sängen, om allt går som planerat. Men man vet ju aldrig...