Nu är det slut mellan oss två

Men vi skiljs som vänner. Tror jag, i alla fall uppfattade jag det så. Vi tog det över telefon, jag vet att alla säger att slutgörande ska ske ansikte mot ansikte, men det blev för bökigt. Och anledningen? Jag hade hittat nån annan. Så här gick det till: Redan igår ringde någon min mobil, men jag kunde inte svara just då, och eftersom numret var hemligt visste jag inte vem jag skulle ringa tillbaka till. Idag ringde det tydligen igen när jag hade mobilen avstängd, för när jag slog på mobilen hade jag ett meddelande på svararen. Jag lyssnade på: Hej, du kan väl ringa upp mig, jag måste prata med dig. Jag tyckte rösten lät lite trött och besviken, så redan då jag anade oråd. När jag väl ringde upp så kom vi fram till det gemensamt, vi kände att det inte skulle hålla på det här sättet. Fast jag tror inte att någon av oss tyckte det kändes särskilt kul. Men jag kan få ut mer av mitt andra alternativ, och ibland måste man ju tänka taktiskt och inte bara gå på känslor. Hejdå kära Bruksgården 2. Nu kommer jag inte tillbaka, jag är struken från vikarielistan. Jag kommer sakna er gamla. Men även om jag skulle komma tillbaka och hälsa på så skulle ni nog inte minnas mig ändå, hur behändig jag än har varit. Farväl.