Hajkhemkommen

Ah, hemma från hajken, och allt är uppackat, till och med båda trangiaköken är diskade. Nyduschad och ren, fast jag har lite kåda kvar i håret, smör funkade inte så bra som jag trodde, bara hyfsat. Men ändå. Det är en speciell känsla att vara nyhemkommen från hajk, jag känner mig ovanligt ren, fast jag bara är lika ren som jag brukar vara när jag har duschat, och så känns benen lite möra efter kilometer av pulsande i drygt knädjup snö.

Hajken var härlig, trots det oförutsedda snödjupet, isen under mossan i dom livsfarligt branta nerförsbackarna, leden som tog slut och åkroken som dök upp fler gånger än på kartan. Nästan i alla fall. Jag har fått skratta som jag inte har gjort på länge, sånt där riktigt skratt från magen, och också ett sånt där skrattanfall som gör att man inte kan prata, och särskilt inte förklara varför det är så roligt att det inte är någon idé att hunden tittar på mackan, eftersom mackägaren kan göra en pansarvagn medan hunden bara kan göra en grävskopa. Jag har fått en ny beundrare, fast det varade mest en dag, kanske blev han för besviken när han inte fick komma in i vårt tält i morse. Eller så var det för att löken var uppäten, men han verkade tycka att mina byxor och min jacka smakade bättre än löken, så det kanske inte hängde på det ändå... Men men, jag får väl klara mig utan att bli slickad och nosad på, eller så får jag se det som ett tecken att jag verkligen borde skaffa hund. Jag har känt mig som Arvid i Kristina från Duvemåla ett tag, när vi upptäckte att det fanns kräftpest i vattnet vi hade druckit,

men som tur var kan inte människor smittas av det, i alla fall inte enligt mina föräldrar. (Och visst var det så att man fick lägga ut bilder på människor utan deras tillstånd om man inte skriver några namn? Men eftersom jag är så godhjärtad av mig (om jag inte ska hämnas på något som jag inte ens minns vad det handlade om nu), så byter jag ut bilden om kräftpestkvinnan protesterar.)

Kärt barn har många namn, men nästa gång tror jag att jag låter bli att hacka den arma löken innan jag far om jag inte har tid att torka den. Hackad lök luktar ganska mycket.

Förresten så kan jag också meddela att min sovsäck var otroligt skön, men jag är lite för sjåpig över den, typ som ett litet barn, men jag har pappas ord ringande i öronen "ska du verkligen ta en dunsäck, den är ju myyycket ömtåligare än en syntet?". Men det gör ju också att jag blir duktig och packar upp på en gång. Jag kanske borde köpa en ordentlig kniv som jag kan bli duktig att ta hand om också.

Trots att hajken är över nu, så har jag kommit på att jag har ungefär en hajk/hajkliknande företeelse i månaden framför mig nu, ända fram tills ryggsäcken ska med till Sydamerika. Hermanhajk, konfahajk, patrullriks och förhoppningsvik en fjälltur också, det är inte illa det! Och nu funderar jag på om jag vill till Island nästa vår. I såna fall skulle jag klämma in min barndoms drömländer under ett år, och det kan ju vara trevligt.