Blogterapi

Gah, har en känsla jag inte vet var jag ska göra av. En obekväm känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är, vilket gör det hela så mycket svårare att rätta till, eller tänka ut nån logisk lösning på. Nån slags nervositet blandat med hopplöshet blandat med "neee, orkar inte" blandat med aptitlöshet blandat med ånger och säkert massa annat också. Fast det konstiga är att jag inte riktigt vet vad det grundar sig i, vet inte vad jag är nervös för eller vad som är hopplöst eller vad jag ångrar, för just nu är ju det mesta ganska bra. Det skönaste vore att somna bort från känslan, men det är ju mitt på dagen, och jag ska tillbaka till jobbet snart. Och igår kväll när jag lättad kunde somna "bort" ifrån den slutade det med att jag drömde en mardröm om att mina kompisar blev sprängda utan att jag protesterade. Usch vad hemsk jag låter, men jag blev övertalad och lugnad, typ "vi måste faktiskt göra såhär, det finns inget annat alternativ, och gör inte vi det kommer nån annan göra det". Efteråt insåg jag vad det verkligen innebar, och då kände jag att allting var hopplöst och att enda utvägen var att det skulle vara en dröm och att jag skulle vakna. Så när jag vaknade på morgonen hade jag fortfarande den konstiga känslan.

Det känns som om jag längtar mer bort från saker än mot saker, vilket känns rätt trist. Särskilt eftersom jag mer och mer närmar mig saker som jag har längtat jättemycket till, typ konfa och Sydamerika, men det känns inte lika magiskt längre. Kanske beror det på att det blir mer verklighet och mindre dröm, och i verkligheten kommer dom bökigare sakerna med också, och inte bara dom enkla och underbara.

Men det jag längtar ifrån känns i alla fall riktigt nära nu! Jag har fått mitt sista schema, och jag har rätt lite jobbpass sista veckan, typ som i januari :) Fast jag har tagit på mig ett långt pass för att hjälpa nån vars barn tar studenten, så jag känner mig snäll. Men på onsdagen tänker jag inte ta på mig något pass, fast jag har blivit tillfrågad! Nu ska jag bara se om det är nån som vill byta till sig söndagskvällen jag jobbar, både så att jag kan åka ut till Eriksdal i tid, och så att jag kanske hinner äta pannkakstårta efter sista jobbpasset! :) Jag vet inte hur lätt det är att byta en vanlig söndag sådär, det är första gången jag testar, men det är ju bra att jag får testa det innan jag slutar.

Förresten tror jag att jag är lite arbetsskadad: Häromdagen ringde en person med en tydlig norrländsk dialekt, skulle kanske tippa på nånstans mellan umeå och luleå. Problemet var att hon ringde från ett 046-nummer, vilket är lunds riktnummer. Dessutom sökte hon något i Lund. Och jag hade jätteproblem med att fokusera, för jag kände att det var något som inte stämde, att sitta och lyssna på den fina norrländskan och titta på siffrorna 046 gick liksom inte ihop, det låg och skavde, haha, illa illa :P Jag var själv förvånad över hur fel det kändes, det är klart att en norrlänning kan befinna sig i skåne ibland!

Nu har jag spelat in till skivan! Men jag vet inte hur det gick, introt på första låten gick kasst, så sen vet jag inte om "Det där var jättebra!" egentligen betydde "Det gick ju mycket bättre än första låten, så det lär ju inte gå bättre än så här i alla fall". Men alla jag har pratat med säger att så var det säkert inte alls, så jag försöker lita på det. Det kändes faktiskt ganska bra på vissa låtar. Men jag fick inte höra det efteråt, så jag hörde det bara när jag spelade, och då är det så mycket annat att tänka på. Och jag hörde en liten snutt från en låt, där jag ska spela väldigt rytmiskt, och där lät det inte så rytmiskt när jag hörde det sen. Hm.. Men det kanske bara var en dålig snutt som jag hörde, hoppas på det. Fast nån ton som jag hörde efteråt lät bättre än jag trodde den skulle göra, så jag kan ju hoppas på att det är så med resten! Det ska bli väldigt spännande (och ganska ångestladdat) att höra skivan sen! Men det dröjer nog ett tag innan den blir klar, det är kvar som ska spelas in, och sen ska ju allt redigeras och fixas. Vilket jobb säger jag bara! Okej, jag erkänner, det var nog mycket inspelningen som låg och spökade i min konstiga känsla. Fast den tog liksom över allt annat, så den blev oproportioneligt stor. Men nu känns det lite bättre, nu har jag liksom tryckt fast den med tangenter och begränsat den. Skönt!

Jag planerar att nu, till slut, typ ett år efter resten av världen känns det som, skaffa facebook. Fast jag känner mig lite nervös för att verkligen sätta igång, dels för att man hörde massa dåliga saker om det i höstas, och dels för att det inte går att smygstarta som jag gjorde med bloggen. När man väl är där så är man ju där offentlig, och vad jag har hört går det inte ens att dra sig ur helt om man ångrar sig. Men det är ju också så jobbigt att läsa igenom alla terms of use, en jättelång text på formell engelska.. :S Nu har jag läst att dom tar bort ens konto ett tag efter att man har dött, det känns ju bra, eh..? Det är typ som en tatuering, man sätter ett livslångt märke som man hoppas att man inte ångrar sen. Men samtidigt så är det ju så många människor som har fb och mår bra, så nu känner jag mig ganska fånig. Nej, jag ska ta tag i det nästa gång jag kan sitta ett tag vid datorn, så att jag inte behöver skämmas för min profil innan jag har gjort klart.

Nej, nu ska jag iväg och jobba tre timmar innan jag är ledig en dag! :D Åh vad bra att det funkar att vända och få kontroll på humör!