Den femtonde är ett magiskt datum

Men imorse kändes det inte så magiskt längre. Ett tag i alla fall. Det känns som att det är både bra och dåliga saker som tar slut då. Men nu har jag kommit på att dom bra grejerna inte tar slut då, det tar ju slut senare. Bara det att dom kanske kan få lite svårt att äga rum när jag är halvt isolerad på alnö i tre veckor, och sen i stugan en vecka. Och på nåt sätt känns det som att jag har bråttom med att hinna uppnå nåt innan det tar slut. Och innan nån annan kommer och uppnår det fortare och bättre än jag. Jag hade ju förväntat mig att den här sista tiden bara skulle bestå av väntan, men nu håller jag ju på att bygga upp nåt nytt också, det passar inte ihop med att jag ska lämna staden samtidigt som alla andra gör det, och sen inte komma tillbaka så mycket mer än på jular och sommrar. Tänk om det hade kunnat börja lite tidigare! Mer tid, ja tack! I alla fall till vissa saker. Men sen när jag väl satt på jobbet kändes det som att det var ganska lång tid kvar ändå, och särskilt innan det roliga tar slut, så det blir nog bra ändå. Det känns skönt att jag inte har någon möjlighet att påverka hur fort tiden går, då hade jag fått en otrolig beslutsångest.

Nu blev det mycket flum. Bra är i alla fall dom dagar när man lyckas få snyggdagar precis när man behöver dom och har planerat för dom.

Jag har börjat lyssna på den där låten där musikvideon består av en film på en bäbis i en mage. Jag minns videon från den tiden när jag hade koll på musikvideos, kanske var det under voxpops tid. Det var också under den perioden som jag köpte några blandskivor, alldeles efter att jag hade gett upp min allra bästa kompis. På en av dom finns den också med. Då insåg jag inte det bra i låten, men nu har jag upptäckt hur härlig den är! Stabil och lugnande liksom. Det enda jag orkade lyssna på när jag kom hem från jobbet igår.