Konfa del I avklarad

Ja, då är första delen av konfalägret avslutad. Jag mår som man kan förvänta sig: trött, superförkyld och i behov av att vara för mig själv en stund. Dessutom är min mage fortfarande inställd på lägerläge, vilket innebär att den är alldeles chockad och förskräckt över att klockan är kvart över tre och det enda jag har ätit sen frukost är fika. Enligt lägerregler så skulle jag ha hunnit med lunch också, och nästan vara inne på ett eventuellt eftermiddagsfika, beroende på vilka mattanter som bossar. Vissa är nämligen mer oroliga än andra över att vi ungdomar inte får i oss det vi behöver. Förutom lägermatvanor så har min mage av någon anledning kännts bottenlös, som om jag kan äta hur mycket som helst utan att bli för mätt. Vid såna tillfällen är det ju i alla fall bra att man inte kan gå och småäta så mycket.

Lägret har varit bra och roligt! :) Fast det är inte alltid så slappt eller dans på rosor som man kan tro, särskilt inte om man inte är en som som alltid leder grupper automatiskt i vilken situation man än hamnar i. Men att jobba med nåt som har med relationer att göra ger så otroligt mycket mer än vissa andra saker gör, så det är värt det! Plus att det förmodligen blir lättare när man kan prata utan att det gör ont i halsen, och andas genom näsan utan några problem. Ett sånt där halsont som gör en allmänt lättirriterad och less är aldrig bra att ha när man ska umgås med folk.

Något som var skönt med att ha ett kort "förläger" innan, tycker jag är att jag har fått en chans att upptäcka hur mycket man måste tänka på innan, och hur jobbigt det är att sitta där långt bort från allting och komma på: "jag borde ha tagit med mig det där, vad ska jag göra nu?!" Planering is the shit. Och det är verkligen värt den tid man lägger ner på det. Slipper man mycket sistaminutenplanering har man ganska mycket tid till att återhämta sig på lägret, till exempel kan man gå ut och springa, gå promenader, vila, bara sitta och titta rakt fram, läsa bibeln, lära sig att spela gitarr... Skönt att ha lite lagom mycket valmöjligheter, inte för mycket så man blir alldeles lamslagen och inte ser vad man kan göra, men ändå lite olika grejer så man kan välja efter humör. Men det lär ju ska bli en del planering på lägret också. Jag har insett att saker jag trodde skulle bli enkla, kändes mer besvärliga, och saker jag trodde skulle bli besvärligare, blev enklare. Så det går jämt upp.

Och vi har varit på gospel också, sjukt bra var det! :) Det kändes bra att inte ha magsjuka under konserten, som sist, och inte heller behöva oroa sig för att fikat skulle räcka, som det var på förra motsvarande konsert, för ett år sen. Och inte behöva tänka på andra jobbiga saker som jag också gjorde på den sistnämnda. Det var lite synd att kören inte fick en lika bra publik som dom förtjänade, men själv kunde jag inte hålla mig från att sitta och småle under hela tiden dom sjöng, plus att det ryckte lite i kroppen där jag satt. Men det är ju så läskig att resa sig upp ur bänken helt själv, särskilt när det känns som att man hamnar öga mot öga med solisten, typ på pratavstånd. Nästan i alla fall.

För övrigt så har jag känt mig som en panacotta, alternativt som att jag fick bäbishud utanpå min nya, och så har jag fått barndomsflashbacks från alnöbadet. Men flashbacksen var innan två väskor blev stulna (hur dum får man vara!? Fattar man inte att man gör mycket mer skada än man tjänar på det, det fanns ju inte ens några värdesaker i väskorna! Om tjuven skulle lyckas googla sig in här: skäms på dig!).

Nej, nu ska jag slita mig från datorn, kanske blir det lite cello, det var längesen nu! Men jag är så trött, vet inte om jag orkar höra ljudet... Får se vad det blir, kanske lite jakt i köksskåpen..?