Vad är motsatsen till fotbollsfantast?

Jag förstår mig verkligen inte på att titta på sport. Eller, okej, det är väl en grej att titta på den, men att verkligen engagera sig? Typ skrika sjukt högt för att någon gör mål? Som nyss. Skulle nästan fått en hjärtinfarkt om jag inte hade vetat vad det handlade om. Jag kan verkligen inte få till den där glädjekänslan över målen, eller se varför matchen är så viktig. Och nu blev det två noll. Jippie? Dagen är räddad? Det är inte det att jag inte har försökt tycka om fotboll , för det har jag faktiskt! Jag tänkte att om man bara satte sig in i det så skulle det säkert kännas viktigt och roligt, så jag såg flera matcher under nåt vm, och gck till och med upp tidigt på morgonen (okej, vid åtta-niotiden i alla fall), för att se nån match, men jag kan verkligen inte hålla intresset uppe för en match på en och en halv timme där det blir typ två mål. Och vad spelar det egentligen för roll vem som vinner?! Något annat som är intressant i sammanhanget är det här: "Svergie är så sjukt bra, vi gjorde två mål!" vs "Det svenska laget är så sjukt dåligt, dom höll ju inte försvaret!" Eller vad man nu kan tänkas säga. Det är vi när det går bra, och dom när det går dåligt.

Imorgon är det skvaderstudent. Jag vet inte hur jag kommer att reagera. Antingen kan det bli nostalgi nära till tårarna, eller så kan det bli sorg över att ha skvadertiden bakom sig, eller så blir jag glad över att återuppleva minnen, eller så kan jag inte ta till mig allt. Flashbacks kommer nog att komma, men frågan om det kommer mest från förra året eller för två år sen? Kanske mest från förra ändå, därifrån har jag mest minnen. På nåt sätt känns det mer verkligt att man själv har tagit studenten, nu när nästa kull också tar studenten. Då är man inte ens längre "jag tog studenten i våras", utan man är bara en sån där mittemellan. Mittemellan plugg och plugg alltså. Inte student, knappt arbetande, vad är man då? Inte ens nybakad student. Bara en sån där sabbatsårsmänniska. Även om det är praktiskt att ha saker att prata om: Vad gör du nu, vad ska du göra sen, ja jag vet att det är svårt att bestämma sig, jaha vad gör man då, nämen åh vad kul!

För övrigt så känner jag att jag har dålig koll på saker man "borde" har koll på, men jag försöker att låta bli att orka bry mig, för det är så ansträngande. Men jag känner mig rätt grå. Något som känns skönt i alla fall är att planen för morgondagen känns lovande, och som att den kommer att hålla, och jag får sällskap på min grattistillstudententurné. Och kanske kanske har jag lyckats byta bort mitt åttatimmarspass på torsdag mot ett pass på bara 6 timmar och en kvart, det vore skönt om det går igenom! :)