Tre tjejer i kanske 10-årsåldern:
Tjej 1: "Titta där är en snygg tjej!"
Tjej 2 "Hallå!"
Jag: "Hej hej!"
Någon av tjejerna: "Vad snygg du är!"
För en gångs skull fick jag känna mig som en sån där cool 20-åring som man såg upp till när man var 10, det gjorde mig glad. Oftast känner jag mig inte så vuxen och cool som 20 år egentligen låter som. Jag pöste av stolthet när jag gick ifrån tjejerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
synd bara att man måste vara 10 för att våga ge komplimanger till folk på gatan. vi får ta en stadsvandring och göra folks dagar nånting :P
Ja, visst är det! Man borde vara mer som barn... Ja, det tycker jag, det gäller bara att göra det på ett bra sätt så att det inte misstolkas och i värsta fall vänds åt fel håll! Men med vår sociala känslighet så ska det nog gå bra ;) Haha :)
Skicka en kommentar