Det här med hållbart

Har suttit och läst större delen av dagen. Läst om hållbarhet, ekologi och ekonomi. Otroligt deprimerande. Trots att det var saker man har hört förut så blir det så otroligt tydligt när allt radas upp efter varandra. Mitt i ekologikapitlet stod jag inte ut längre, utan var tvungen att gå och bli medlem i Naturskyddsföreningen innan jag kunde fortsätta. Vad ska man ta sig till liksom? Och så blandas stora och små problem. Utrota bananflugorna i mitt hem, bevara mångfalden. Akta mig för silverfiskar. Akta mig för rengöringsmedel. Kommer jag få jobb när jag har pluggat klart? Strunta i det, ge jobben till folk i u-länder, vi har ju redan pengar så att vi klarar oss. Kanske skulle man bosätta sig i ett tält långt ute i skogen för att slippa vara en del i allt det här? Här sitter jag i min härliga gräddfil och är ganska nöjd över att jag har det så bra tack vare att jag suger ut så mycket av naturen och andra människor. Men jag köper ju ändå Fairtrade-kaffe och -bananer, så så farligt kan det väl ändå inte vara? Gha!

Jag började fundera på vad som kommer att stå i historieböckerna i framtiden. "Fram till början av 2000-talet fanns det något som kallades skog, vilket innebär många träd i grupp på stora områden. Träden kunde vara flera hundra år gamla. Sen var marken mer lönsam om man odlade mat på den, så träden höggs ner." eller "Fram till början av 2000-talet fanns det något som kallades natur, vilket var liv även i andra former än människor. Man kunde äta av den, förr i tiden hade man inte piller som huvudsaklig föda." eller "I början av 2000-talet förstod man äntligen att det var ohållbart att leva som man hade gjort tidigare, och nödvändiga innovationer tillsammans med en omstrukturering av samhället gjorde att alla tillsammans kunde leva lyckliga i alla sina dagar, som vi gör nu." Om det ens kommer att finnas någon framtid som historieböckerna kan få finnas i.

Kanske var det lite väl mastigt att sätta sig in i alla till synes hopplösa problem på en gång. Eller kanske var det bra att bli totalt överöst av dem, att inte kunna vifta bort den tunga känslan bara för att den täcks av en bra låt på radio.