Mellandagar är bra dagar

Det här har varit en mycket bra dag hittills, och dagen är knappt på väg att ta slut än! Har träffat människor jag tycker om och vill träffa, och sen gick jag på stan och fick tag på både vinterskor, vanlig tröja och en reflex som varken var i form av ett spöke, drake eller döskalle, och inte heller var någon skum färg som neongrön eller orange. Åh vad skönt att ha det avklarat! Som om det inte var nog med att avklara alla saker så var klockan inte ens halv tre när jag kom hem, så det kändes som att nästan hela dagen var kvar! :) Nu känns det inte riktigt så längre, för nu är det mörkt, men jag vet ju att jag har roliga saker kvar på dagen :)

Jag sover alldeles för lite, men när jag är vaken så gör jag så mycket saker så att jag inte riktigt har tid att sova. Det kan jag göra sen, typ sista veckan innan Thailand när alla har åkt iväg från sina jullov? Småsaker gör mig glad, typ vissa kommentarer på fb, nånting som låter som en självinbjudan fast utan att vara självinbjudan (även om det också är svårt, för det känns inte som rätt läge för en inbjudan, även om jag gärna skulle vilja det) och planer för dagar framöver. Sen finns det ju andra grejer som tynger ner ganska mycket, som jag till exempel var tvungen att tänka på igår när jag skulle sjunga i kyrkan för att lyckas kväva skrattanfallet jag hade drabbats av (och som gjorde att vi tvingades gå ner från scenen och sjunga en psalm istället innan vi kunde gå upp igen och börja om. Som tur var fick vi bara positiva kommentarer efteråt "skönt att ni är mänskliga", "jag känner igen mig", "vad roligt det var att se på er"....). I förrgår kväll drabbades jag av en sån nertygningsstund, som höll i sig rätt länge, ända till igår, tills jag fick för mycket folk som pratade med mig så jag inte hann tänka så mycket. Men som tur är går det över ibland, även om det inte försvinner, men det är skönt i alla fall, annars vore det jobbigt.

Vad har jag gjort annars dom här dagarna då? Igår utövade jag lite backtumling, det var roligt. Pulkaåkning blev det också, men av nån anledning var det inte lika roligt som backtumlingen eller som jag hade förväntat mig, kanske berodde det på att mina vantar blev alldeles för snöiga och blöta redan under första åket. Dumt val av vantar. Jag har också äntligen skickat iväg ett mail som jag hade tänkt skicka redan dom första dagarna jag kom hem, och som har legat lite över mig sen dess, skönt att få det överstökat, men inte så svårt att göra det egentligen! Jag har haft en totalsegahemmadag, när jag äntligen fick tid och kom mig för att lägga upp Sydamerikabilder på fb och äta en del av min julklappschoklad (jag fick både finchoklad och hetsätarchoklad, det är nästan bara hetsätarchokladen jag har ätit av, finchokladen måste man ju spara tills nån gång när man verkligen har tid och lust att njuta!). Jag har också haft en bortasegardag, som var ännu mindre aktiv än hemmasegardagen, även om den inleddes med en promenad. Sen så har ju också Joe med familj hälsat på, vilket var roligt även om min energinivå inte var på topp direkt. Sömnbristen gjorde sig påmind. Träffat J, J och S har jag gjort också, inte illa vad jag har hunnit med!

Egentligen har jag det oförskämt bra. Äventyr följt av äventyr, och däremellan en riktigt bra tid hemma. Men när man har det riktigt bra känns det bara så jobbigt att lämna det...

Tonight's the night the world begins again (fast egentligen förra natten)

Det här var en jul när jag inte hade så mycket förväntningar. Jag hade knappt nån julstämning och önskade mig inte särskilt mycket, så självaste julafton kom bara som en lugn och skön dag. Även om det i år inte blev varken läsande eller promenad (:O), det blev utkonkurrerat av godistillverkning och paketinslagning. Men ändå. Utan förväntningar har saker och ting en förmåga att bli så mycket bättre, och så även fallet med den här julaftonen.

Jag var imponerad över andra människors förmåga att hitta presenter trots bristfälliga önskningar, och jag tror knappt det var något krystat tack i år. Bara bra och fina grejer, och reaktionerna över de presenter jag gav var också över förväntan. Ett tag kändes det som att jag mest hade tagit första bästa alpacakrafs jag hade hittat, men av reaktionerna att dömma så hjälpte det faktiskt att jag försökte tänka till där i Cusco. Roligt! :)

Det fortsatte sen med midnattsmässa, där man träffade både väntat och oväntat folk, det var också roligt :) Sen översovning med mer presentutdelning, inte illa! Även där var jag imponerad över fantasiförmågan vad gäller presenter. Efter en bilfärd hem blev det frukost i trevligt sällskap, och jag spelade cello för första gången sen jag kom hem! :D Det gick mycket bättre än jag trodde det skulle göra, även om jag blev trött i armen och fick ont i fingertopparna pinsamt fort :P

Juldagsmiddagen åts under en lätt stress, eftersom jag med halvkort varsel bestämde mig för att åka iväg, men det blev i alla fall en bra kväll på stadshuset och i lägenhet med te och kakor. Kul att träffa klassisar! :) Synd bara att trots en bra kväll så kan man känna att nånting fattas, och då känns det helt plötsligt så tomt, även om man kan tänka att det var en perfekt mix av socialt liv, dans och mys. Och särskilt när det bra fanns tillgängligt, men jag blev så feg och blyg, så det inte blev. Men det kommer fler dagar, det är bra, även om antalet dagar inte är obegränsade.. :S Men jag är väldigt glad över att jag är arbetslös, jag känner att jag behöver all tid som är möjlig att uppbringa för att hinna träffa alla jag vill och samtidigt hinna med lite Thailandsförberedelser.

Åh, det har varit bra dagar det här, men det känns som mer än två! :) Fast nu är det ju annandagsmorgon, så det kanske inte är så konstigt att det känns som lång tid. Nej, nu ska jag nog försöka ta mig mot sängen så jag orkar med imorgon. Synd att man måste sova så mycket för att orka hela tiden!

Det finns så många sköna människor...

Så har man träffat hermangänget äntligen, underbart! :) Mycket har hänt under hösten, för många av oss! Synd bara att det är långt att köra hem och att folk måste upp tidigt, för har man väl kommit igång med nattprat så vill man ju bara fortsätta! Och särskilt nu när jag fortfarande känner mig lite jetlaggad, eller så är det bara inbillning, tycker det borde ha gått över på nästan en vecka, men jag är i alla fall supertrött på mornarna, och blir hungrig på andra tider än normalt. Men samtidigt är det ju konstigt om New York-tiden sitter kvar i min kropp i en vecka när jag bara var där i 5 dagar, och innan dess var tidsskillnaden mot Sverige bara tre timmar, vilket inte borde resultera i en värre jetlag än när man ställer om från sommarlov till skola. Hm. Mörkret kanske påverkar mitt uppvaknande också, jag vet inte.

Men det känns i alla fall helt okej att vara hemma nu. Även om jag inte skulle ha tackat nej till att vara kvar på resande fot, så har jag ju fullt upp med att umgås med människor jag tycker om här hemma, och det är ju inte helt fel! Igår blev det så mycket resande från den ena till den andra så jag inte ens hann med mat, och jag är ändå en person som tycker det är viktigt att äta när man ska. Eller åtminstone viktigt att äta nånting mer än frukost och en muffins på en hel dag. Men det gäller ju att prioritera. Och fast jag tycker att jag har träffat mycket människor som jag tycker om redan, så vet jag att jag har många kvar att träffa! Och jag vill ju träffa folk igen! Ojojoj, jag kommer ha fullt sjå det här lovet känner jag. Det känns helt underbart att veta att jag känner så många människor som jag vill träffa, det gör att jag känner att jag har ju faktiskt ett liv här! Måste bara påminna mig själv om att inte så många är kvar efter jullovet, så det vore faktiskt inte värt att stanna hela våren! Fast just nu känner jag att det här jullovet skulle kunna få fortsätta hela våren... Men det kände jag i sommras också, att sommaren helst inte skulle ta slut. Men det blev ju faktiskt bra efteråt också, till och med lite bättre, så jag får hoppas på att jag inte kommer ångra min vår. Fast det tror jag inte att jag kommer att göra, iaf inte när jag väl är klar med den, för även om det känns svårt och jobbigt så blir det en erfarenhet i vilket fall som helst! Just nu vore det bara skönt att veta vart jag hamnar... Och klura ut hur jag ska tänka med vacciner. Borde jag boka tid på infektion? Men jag vet ju varken vart jag ska eller vad jag ska göra, och det känns som att vaccinationerna beror mycket på det.. Fast många vaccinationer kräver ju framförhållning också! Kanske så mycket framförhållning att inte ens det här räcker? Men jag vet ju att jag är vaccinerad mot mycket... Hmm... får fundera på det, det lär ju ändå inte gå att göra nånting åt nu innan julhelgen, och då har jag ju typ en hel vecka på mig att fundera. Kanske får beklaga mig inför rätt personer för att få lite hjälp och råd.

Nej, nu borde jag verkligen gå och lägga mig, dels för att om möjligt bli lite pigg någon morgon, plus att jag borde gå upp i hyfsad tid för att hinna avklara det som ska avklaras. Det är mer än det brukar vara dan före dopparedan, men å andra sidans så har jag inte lika stökigt rum som jag brukar, och dagen brukar vara helt dedikerad åt städning. Men nu är det lite shopping som gäller också, frågan är bara om man ska satsa på stan eller Birsta? Har sett nånting i Birsta som kanske borde införskaffas, men har sett saker i stan också.. Plus att jag skulle behöva göra lite paketdumpning i närheten av stan, så det blir nog stan eller båda. Phu, imorgon kräver lite flyt...

Borta bäst men hemma lite bättre än förut i alla fall

Idag känns det ganska mycket bättre. Det gjorde det redan igår. Det gör ganska mycket att komma ut ur huset och träffa folk, och känna att folk bryr sig. Särskilt när oväntade människor verkar bry sig och komma ihåg dag oväntat mycket är roligt :) Och snart ska jag förhoppningsvis köpa dom sista julklapparna, och sen blir det fika, och sen blir det mormor och morfar. Det ska bli roligt, det var längesen! Även om det känns lite hetsigt att åka bort igen innan jul när jag bara hade en vecka att vara hemma från början. Men men, mindre hetsigt nu än det hade varit dagarna innan jag åkte iväg. Och vad jag vet hittills så är det inget konkret jag missar. Jo, herman i och för sig, men jag vet inte hur många som hade varit där ändå. Väldigt många är ju inte i stan än känns det som. Och jag får ju träffa många på måndag i alla fall. Det ska bli roligt! :)

Nej, nu kallar helgpackning och sen Birstatur, jag som var så glad över att ha kommit upp tidigt på morgonen idag, och så sitter jag bort tiden vid datorn, vad är det här!?

Om jag ändå kunde säga Borta Bra Men Hemma Bäst

Hemma. Men det känns inte så bra som jag hade hoppats på. Jag hade hemlängtan nån gång för några veckor sen, men sen gick det över. Nu när vi åkte hem var jag inte alls redo, men jag hoppades på att saker och ting skulle kännas bättre när man väl var hemma. Det gör det inte, i alla fall inte hittills, det känns om något bara värre. Jag är inte ens sugen på en vanlig frukost längre, och den lätt förvirrade wowkänslan jag hade förväntat mig när jag vaknade imorse uteblev.

Ett tag såg jag lite fram emot att få ensamtid utan att behöva anstränga sig för att dra sig undan, typ mitt egna rum med min egna säng. Men nu känner jag inte för det längre. Och då måste man anstränga sig för att umgås istället.

Och det känns så tråkigt hemma! Visst, jag har flera grejer jag skulle kunna göra, och flera grejer jag borde göra, men jag känner mig inte inspirerad till det. Känner mig inte heller lika sugen på att spela cello nu, för jag vet att det inte kommer låta lika bra som innan jag åkte och var i form.

Jag vet inte vad jag ska säga eller hur. Saker jag inte kan, inte vet hur man gör. Kanske är det det som ger lite tråkkänslan. Eller kanske inte just okunskapen, men kanske vad den leder till? Eller kanske inte det heller, men i alla fall som har med det att göra, okunskapen och tråkkänslan leder tillbaka till samma sak om man går bakåt. Och det är så konstigt, när man sitter hemma blir allt som känns som hemma så nära, medan allt som är resan känns så långt borta! Fast det känns tommare hemma än det brukar göra.

Resan då. Den blev inte som jag trodde i alla fall. Den blev bättre än jag trodde. Det var roligt att läsa igenom mina hetsblogginlägg sen innan, och komma ihåg lite av vad jag tänkte då om resan, när jag ett tag inte ens hade lust att åka. Ojojoj. Dels alla grejer man har sett, men också hela friheten att vara ute. Bestämma själv vad och när man ska äta, vart man ska åka, hur länge man ska stanna... Just nu känner jag mig lite fångad i mitt hus, och det är grått utanför och kommer bara bli mörkare. Och det känns inte lika lockande att gå en promenad nu, som när jag längtade efter det förut, ishalkan förstör mycket av nöjet, men det är inte bara det. Jag vill hellre bara vara än att hurtgå, och jag tror att ens ensambehov förminskas när man umgås jämt en längre period, typ som efter konfalägret. Och nu har jag varit ensam länge, ända sen jag gick och la mig, och så ett par timmar nu på morgonen (eller dagen som kanske dom flesta männsikor skulle kalla det).

Åh jag vill vara tillbaka. Men det kan säkert ordna upp sig här hemma, bara jag vänjer mig lite och förstår och lär mig kanske. Hoppas det går fort.

Svammel och funderingar i Cordoba

Ja, jag kanske ska blogga lite. Eller? J kanske sitter daruppe och bara vantar pa att jag ska vara klar. Fast hon far val komma ner om hon blir less. Jag kanner mig ratt slut. Jag vill hitta en troja, jag vill kanna Ja! nar jag tar pa mig trojan. Nu har jag bara tva stycken Okej.-trojor, och en Suck.-troja. Jag tanker lite suktande pa mina trojor hemma. Typ mitt vita linne eller min stora vita troja. Det ar fler grejer jag tanker lite suktande pa som finns hemma ocksa. Men jag vill inte langta hem, sa jag forsoker fortranga det. Men haromdagen sa satt jag till exempel lange och diskuterade dom basta godisarna i den perfekta godispasen. Jag har ocksa langtat starkt efter en rostad grov macka, med riktig ost pa. Och kyrkan, lite lovsangsroj pa ett sprak jag forstar! Men egentligen vill jag inte hem. Jag langtar inte efter att sitta pa mitt rum hemma, eller sitta i mitt hus bara overhuvudtaget. Det kanns som om jag skulle bli otroligt rastlos pa en gang, aven om jag just nu kanner att det skonaste vore att sitta och bara tanka just nu.

For tanka kanns det som att jag behover. Jag har inte kannt lika mycket av det behovet tidigare, vet inte vad det beror pa att det kommer nu. Att det ar mindre folk runtomkring mig? Att det har gatt langre av resan? Att mitt umgange ar mer "vanligt", vilket gor att jag forknippar allt mer med hemma, och resan kanns mindre som ett annat liv? Att jag har blivit pamind om livet hemma, och om hur det kanns och vad som kanns hemma och vad som kanns som jag? Jag vet ju inte ens vilken typ av troja som kanns som jag langre, hur ska jag klara det har? Och vad ar viktigt? Hur mycket ska man lyssna pa vad man sjalv har tankt tidigare, och hur mycket ska man lyssna pa kansla? Eller pa andra? Och varfor kanns saker och ting mer komplicerat nu an for ett tag sen? Ar det avstand, prat eller kontakten med vanligheten? Men vad ar vanligt, och kan vanligt kombineras med nagot ovanligt? Och vill jag det? Jag vet inte vad jag vill, men det vore skont att veta det. Och vad andra manniskor tanker vore ocksa roligt.

Nu tittar jag pa mina prickar pa kartan pa resdagboken, det kanns roligt! Tank att jag har varit pa sa manga stallen! Tank att jag faktiskt gor den har resan! Det slar mig ibland, att jag faktiskt ar pa andra sidan jorden, jamfort med nastan alla andra jag kanner. Oftast tanker jag inte pa det, men det ar roligt nar jag kommer pa det, och kommer pa kanslan. Namen, nu star det att vi har varit i Buenos Aires fast vi inte har varit dar an, skumt! Och det verkar inte ga att andra heller... :S Skont ar i alla fall att vi ar ikapp pa resdagboken, antligen! Det ar mer an vad killarna ar...

Gah, varfor har jag aldrig nan energi nar jag ska ga pa stan? Eller ar det energin overhuvudtaget som sinar? Nej, jag har ju haft energi forut, men den lyckas kanske inte tajma. Jag kanske bara maste acceptera att jag inte ar nagon gapastanmaniska. Men just nu kanns det inte som om jag skulle orka hanforas av massa annat heller. Det kanske helt enkelt ar somn som saknas, bussnatten kanske inte var sa bra som jag trodde anda. Eller? Hoppas det beror pa det i alla fall.

Det ar konstigt, men jag orkar inte satta ord pa det sa att man forstar. Jag forstar inte, och jag ar dalig pa att prata om saker jag inte forstar, sarskilt kanslor jag inte forstar. Sarskilt nar jag automatiskt rakar lagga in lite bordetankar i allt. Och nar man inte ens ar saker pa sina borden sa blir det annu svarare. For nar man sager sa fastnar det, tanker man bara kan man ju fortranga. Men skriva svammel, det ar skont nar det ar konstigt. Och pa ett satt kanns det ganska tryggt att nastan ingen kommer att lasa. I alla fall inte nu, och sen kan jag skylla pa att det var ett svagt ogonblick for langesen. Fast aven om folk laser ar det nog inte sa manga som forstar. Kanske nan. Men jag forstar ju knappt pa mig sjalv.

Jag saknar Hermanganget, det ar farligt att lasa bloggar! Men nu ar jag ju pa andra halften av resan, det kanns sa laskigt att det gar att rakna ner! Och att det kanns som slutet. Aven om det kanns som evigheter sen jag satt pa planet pa vag mot Quito, och jag har typ lika lang tid kvar. Men det kanns som om "dom har veckorna nar vi reser sjalva kommer att ga fort!", och sen ar det ju bara den sista turen lite i Argentina och sen i Brasilien kvar. Jag glommer bort att vi har en hel manad kvar alla fyra tillsammans, och jag och J ett par veckor tillsammans. Det ar ju faktiskt ganska lang tid. Men dom har dagarna har jag kannt av att det faktiskt kan tara lite. Jag saknar min cello ocksa. Men jag vill inte sakna!

Nej, nu ar klockan typ halv atta, man kanske borde ga och ata nanting. Det blir kanske ingen bio ikvall som vi hade pratat om, det blir nog lite sent. Men jag ar inte sa hungrig, jag borde ha skippat den dar glassen som jag forsokte bli pigg av. Det hjalpte anda inte. Och jag kanner att jag skulle behova ata battre. Bade for min inre och yttre mages skull. Men det ar svart nar man hela tiden ska forsoka valja det godaste och det man ar mest sugen pa, och det ar ocksa svart nar det blir sa oregelbundet det gar att ata mat.

Jag kanner mig lite dum och orkeslos, vill vara full av energi och orka ge av min energi! Men varfor forsvinner den i sa manga tillfallen? Nej, nu ska jag nog ga och kolla om J ar less.

Lagesrapport och droppinglattnad

Jag har saknat min blogg litegrann. Det ar inte samma sak att skriva pa resdagboken, och inte heller att skriva i min egna dagbok, som jag anvander som bloggsubstitut. Men just det har att skriva lite lagom kryptiskt, och bara skriva det man kanner for saknar jag. Jag kanner att jag behover beratta sa mycket i bade resdagboken och min vanliga dagbok, sa jag inte kommer efter. Men har kan jag droppa det jag vill och strunta i resten.

Jag har det valdigt bra. Idag var forsta gangen jag kande att jag behovde dra mig undan lite, och da lag jag i skuggan i en hangmatta och lyssnade pa Lifehouse och tittade upp i tradkronan ovanfor mig, pa papegojorna (som ser ut som sana dar klassiska papegojor, roda med lite gront, blatt och gult) framfor mig och pa Herr Nilsson-aoporna och nagra andra djur runt mig. Det basta var att det inte ens var omstandigheterna omkring det som var det basta, utan bara den totala kanslan av avkoppling. Jag ar lite forvanad over att det ar forst nu jag kanner att jag behover lite ensamhet, trodde jag skulle behova det tidigare!

Jag har bade gjort valdigt mycket, men ocksa gjort ingenting ganska mycket. Ibland lite for mycket, typ nar alla har varit sjuka och trotta, och nar vi maste vanta i nagon trist stad for att en aktivitet ar en speciell dag. Men trots det har jag inte langtat hem alls, jag har snarare fatt panik nagra ganger over att tiden gar sa fort och jag inte vill aka hem. Jag har nynnat pa The Quiz av Hello Saferide, tack Joe for den! Jag har varit pa en vulkan och en glaciar, jag har atit ett konstigt kott idag som jag inte vet vad det var for nat, jag har badat i varma kallor, jag har gjort saker jag aldrig har gjort forut. Jag har inte blivit ranad, men jag har glomt min jattefina Nalgeneflaska pa ett tag nar vi blev avschasade i morkret. Jag har aldrig ens kant mig sarskilt orolig for ran, vilket forvanar mig lite. Fast efter Barcelona sa borde jag kanske inte vara sa forvanad.

Ah, det var skont. Det kandes som en stor lattnad nar jag skrev in www.blogger.com i adressfaltet, bara att veta att jag skulle fa droppa lite saker for mig sjalv. Aven om jag inte tror det ar nan som laser det an pa ett tag, jag hade ju tankt att lata bloggen vara den har terminen. Fast det ar ju skonare att ha det sa, att fa skriva ett inlagg nar jag kanner att det vore skont, an att jag kanner pressen att skriva nar jag inte ar pa humor eller nar jag tycker att jag har sa mycket annat roligt for mig.

Ett försenat "sista" inlägg

Jag hade tänkt att hinna skriva ett sista inlägg hemifran innan jag for, men det hann jag inte. Sa det far bli ett sista inlägg här pa ett tag fran Quito, Ecuador istället. Resan kommer jag att skriva om pa resdagboken.se, sök pa mitt namn sa hittar du mig! :)

Men. Innan jag till slut kom mig iväg pa resan sa var det ju releasefesten! :) Det var hur kul som helst!! Jag var jättenervös och stressad innan, bade för att jag hade superhetstid hemma, och inte hade ätit eller bestämt mig för vad jag skulle ha pa mig, men när jag till slut kom iväg sa var det roligt. Först lite mingel, och sa själva spelningen. Det gick jättebra, mycket bättre än pa soundchecket, och dom toner som hade blivit en mental spärr i mitt huvud hade äntligen lossnat, sa jag fick till dom. Jag hade saa roligt pa den där scenen! :) Jag kan ju passa pa att göra lite reklam ocksa: om man vill köpa skivan sa finns den att köpa pa carlings i stan, 100 kr kostar den, och vill man lyssna pa latarna sa finns manga (kanske alla snart?) pa www.myspace.com/petterullerstam. Min favorit är Told you, den är hur fin som helst! :) Men den verkade inte finnas där nu när jag kollade.

I alla fall, efterat sa skulle ju bandet festa ihop, men efter manga om och men, och uppdelningar och problem med folk som inte var i rätt alder, sa slutade det med att manga ut bandet akte till en lagenhet i Nacksta. Dar hade vi roligt, men det kom en polis och hotade med vräkning, men vi var inte sa hemska som det later tror jag. Det gick bra i alla fall, och det var roligt! :)

När jag vaknade morgonen efter, efter att ha sovit 4 timmar, sa kände jag mig jättedepp. Det kändes sa otroligt trist att hela bandgrejen var slut, och jag visste inte vad jag skulle göra at det! Jag var alldeles gratfärdig en stor del av dagen, och det blev väl inte särskilt mycket bättre av att jag inte var särskilt utvilad. Till raga pa allt hade jag inte packat, och jag hade inte skickat in AFS-ansökan, sa det var en ganska jobbig dag, och jag hade inte alls lust att aka ut och resa. Jag ville bara vara hemma till nästa spelning och fa ta det lite lugnt och vara ledig. Och blogga ut min angest, men det hann jag ju inte!

Jag nynnade mycket pa:
I wish you knew you made me strong, made me believe in me
(...)
Don´t look back, don´t look back, don´t look back, that´s what I try to say, ´cause you were great, yes you were, that´s why I love you that´s why.

You know you have my heart, but it´s broken in a million pieces...

Nu gör jag mitt bästa för att inte tänka pa spelningarna jag missar, och inte tänka pa den slags person jag inte är men gärna skulle vilja vara. Och försöker att bara njuta av resan. Det gar ganska bra, även om vissa stunder är lite jobbigare.. :P

Done!

Ah, nu har jag nånting som skulle kunna skickas in, även om jag skulle kunna läsa igenom allt några gånger till och jag kanske skulle behöva utveckla ett av mina svar. Men ändå! Frågan är bara när jag ska göra dom sakerna, hehe... Hets en halvtimme innan vi far på fredag? ;) Närå, det ska fixas innan! Och så ska jag ju scanna in lite papper, men nu har jag precis fått löfte om att låna en scanner, så det ska nog inte bli några problem! Det som är lite spännande nu är att se om jag kommer få ett nytt pass innan jag åker eller inte.. :S Men nog om pappersstrul, orkar inte tänka på det nu, för en gångs skull känner jag mig lite ledig!

Idag har jag varit på stan med J, mysigt även om det inte var så mycket strövande utan mer promenader mellan avprickningarna på våra listor. Men det var bra, fick mycket avklarat. Nu har jag bara lite kvar att köpa innan resan, men jag måste ju ändå ner på stan imorgon, så det är lugnt! :) Och ikväll blir det film, Dagbok från en motorcykel! :D Plus Ben & Jerrys One, så jag tror det här blir en kanonkväll tillsammans med J :) Och idag har jag fått ett pappersbrev, åh vad roligt! :D

Men just nu känner jag mig ganska dum, ska fråga nån jag inte känner om nåt som inte intresserar mig sådär otroligt mycket, men jag har satt mig i en sån situation så att det känns som om jag borde..
"Vad säger du, vill du kontakta honom eller?!"
"Eh, ja, kanske det..?"
"Här får du en lapp!"
Och sen kändes det konstigt att inte ta någon slags kontakt, och nu har jag inget annat val än att fråga. Men gah, vad spelar det för roll, det är ju inte direkt som att jag kommer att träffa personen i fråga om jag inte verkligen anstränger mig, och så farligt är det inte att göra bort sig! Hur var det nu, våga visa sig svag.. Ett två tre! Fast just nu funderar jag på hur man skriver en fin liten avslutningsfras till nån som inte verkar vara på en semesterresa direkt.. Hope you're having a good time låter så mycket som att man är där för att ha roligt och lata sig.. Okej, sådärja, skickat, nu behöver jag inte tänka på det mer på ett tag!

Och nu kom jag på att jag glömde kolla vilken storlek det var på strumporna jag köpte idag, det var ju kanske lite dumt..

Hets fast stopp

Gah, nu orkar jag inte mer. Jag kanske stannar hemma i vår istället. Så slipper jag fylla i allt det här! Nej, det vill jag ju inte egentligen. Men nu känns det som om jag har suttit konstant vid datorn i tre dygn, förutom när jag äter och sover. Och jag har ju spelat lite cello och tittat på en film också, men så fort jag gör nånting annat så får jag dåligt samvete. Jag vill bara bli klar! Men jag bara kör fast hela tiden. Och att sitta vid datorn alldeles för många timmar och äta några kakor för mycket för att slippa sitta där, gör inte direkt att man mår super. Plus en rygg som inte vill sluta göra ont, och bara gör mer ont för att jag sitter hela tiden. Men när jag saknade dom höj-och-sänkbara borden från mitt exjobb för mycket så kom jag på att jag kunda använde strykbrädan, så jag kan stå och skriva (eller hoppa och skriva, det har det också blivit lite av).

Och jag känner mig så otroligt intetsägande. Oftast har jag inget problem med det, dom flesta är väl som många andra, men när det kommer til att presentera sig själv för att lyckas flirta in sig hos en familj som vill ha en, då blir det så mycket mer dramatiskt. Och jag känner mig bara som en robot eller nåt. Och idag hittade jag instruktionen till hur man ska fylla i allt. Kanske lite på tiden. Tydligt och bra var det, synd bara att det låg under "för dig som redan ansökt". Det var inte där jag började att leta när jag kollade vad jag skulle göra.

Ikväll hade jag tänkt att ta en ledig kväll med en film som utspelar sig i Peru, Argentina och Chile, och så hade jag tänkt köpa Ben & Jerrys. Men så blir det inte. Får se om jag hinner det imorgon, typ om jag kanske skulle lyckas bli klar med ansökan? Paniken börjar snart närma sig, och det jobbiga är att jag gärna skulle vilja ha lite tid över när allt var klart, så jag kunde tänka igenom allt inför resan i lugn och ro. Men nej då. Hinner knappt träffa folk en sista gång känns det som. Fredagen lär ju ska gå åt till hetsande efter pass, en kopiator och scanner, plus att jag kanske ska passa på att shoppa loss det sista då. Lördagen blir förmodligen rätt mycket rep. Jag har idag och imorgon, phu! För söndagen blir sista gudstjänsten jag kommer förstå på mycket länge, och förhoppningsvis hinner jag träffa lite folk där om det är nån som kommer. Sen blir det för tidigt födelsedagsfirande med familjen. Och kanske hinner jag tänka lite då, men det är ju lite sent att hinna fixa nåt på söndag kväll när allt är stängt.

Nånting jag har gjort bra idag är i alla fall att jag har fixat en reseförsäkrning, det höll jag nästan på att glömma ett tag.