Investeringar för psykiskt välbefinnande

Idag fick jag en craving efter cola och köpekakor. (Ja, just köpekakor var det, trots att jag erbjöd mig själv att baka kakor så sa cravingen att det inte skulle räcka.) Så jag tog ett lugnt och välbalanserat beslut att jag faktiskt skulle ta och unna mig det idag. Så det så. Så jag tog en promenad till maxi i det fantastiska höstvädret, och nu sitter jag här iklädd min fulsnygga känna-mig-lagom-sluskig-i-tröja och stillar min craving. Det känns riktigt lyxigt efter en vecka på språng, när jag har haft tur om jag överhuvudtaget har haft tid att sitta ner för att äta middag i lugn och ro. Snart ska jag ta tag i det jag behöver göra idag, men jag förtränger det lite en stund till.

Igår började spanskan! Oj vad roligt det var. Till och med under de två timmarna av grammatikgenomgång satt jag alldeles uppspelt, och var så glad att jag hade någon koll på vad han pratade om, tack vare sommarens plugg. Men det bästa av allt var två timmar konversation. Jag var lite nervös innan, men när jag väl kom igång att prata var det så himla roligt! Jag hade ingen lust att ta rast när läraren föreslog det (jag är ju van vid 2,5 timmar utan rast från Guatemala!), jag hade ingen lust att prata svenska mellan våra uppgifter, och när vi till slut var klara kring sju på kvällen hade jag gärna fortsatt en timme till. Trist att det bara kommer vara såna här konversationstimmar 4 gånger det här året.

Jag börjar överväga att inte spela så mycket i orkestern i höst. Det känns otroligt trist att hoppa över den, sådär så det skär lite i hjärtat. Men å andra sidan så är jag rädd för att slita ut mig också. Det är så tråkigt när jag inser att jag är för utmattad för att ens kunna orka uppskatta sociala tillställningar. När jag är för trött för att orka lyssna eller orka prata eller orka engagera mig i andra människor. Jag ska försöka styra lite lugnare tempo i veckan, och se om jag lyckas komma tillbaka till ett tempo jag klarar av.