Jag och veckans alla planerade minutrar

Jag är så trött så trött. Den här veckan är sjukt intensiv med skola som drar igång (en kurs som endast 20% klarade förra året, uh oh!), mottagning som fortsätter, orkester som har terminstart, hemgrupp som börjar igen, ordförandemöten som drar igång, stormöte som jag ska hålla i (ahh, nervöst nervöst nervöst! Längtar tills det är över imorgon kväll.), sittning, musik som ska repas in innan sittningen, besök av bror, besök till mormor och morfar, middagsbjudning. Och sen så behöver jag städa någon gång innan torsdag, storhandla innan helgen och plugga inför duggan på måndag. Jag nästan dör lite av att bara tänka på allt jag ska göra och den obefintliga tid jag har att göra det på.

Det ska i alla fall bli skönt när det här lite ångestframkallande stormötet är över, jag känner att det skulle kunna komma massa detaljer som jag borde har tänkt på men inte har haft någon koll på. Jag kan ju ingenting egentligen! Idag fick jag reda på saker jag borde ha gjort, men som jag inte visste om. Förhoppningsvis löser det sig i alla fall.

Jag undrar om hela min höst kommer att bli såhär. Förmodligen inte såhär illa, men kommer den bli för stressig ändå? Nästa vecka drar ju spanskan igång också. Phu.

Jag blev lite nervös när jag läste det här. Tänk om jag sliter ut mig? Har jag redan slitit ut mig för mycket? Var det därför jag inte klarade mitt humör i våras? Och var det därför det där PMS-liknande tillståndet kom tillbaka i måndags, nu när jag har mycket att göra jämt igen?

Fast idag bestämde jag mig för att det bara var vanligt normalt PMS i måndags, för idag har jag skrattat mycket. Sånt där skratt som aldrig tar slut, sådär så att jag nästan känner mig odräglig till slut. Men jag blev uppmuntrad till att fortsätta skratta, det var skönt.