Jag har en stressfinne på mitt vanliga ställan mellan hakan och munnen, men jag är glad ändå. Stormötet är överstökat, och när jag väl kom igång var det riktigt roligt, lite adrenalinkick som när jag skulle hålla tal på nationella proven i svenska för massor av år sedan. (Eller egentligen bara några, men det känns som i ett annat liv.) Efteråt kände jag mig lätt som en fjäder eller lätt som efter en tenta.
Vi hann repa vår låt inför sittningen idag, vilket innebär att jag kan gå på välkomstdag OCH gå på stepmuskelpass imorgon. Och plugga lite också förhoppningsvis. Och der var roligt att repa, det blev flashbacks från förra året då samma personer satt i samma rum men allt bara var början. Nu är det inte slutet, men i alla fall så har vi kommit någon vart. Roligt. Som jag undrade för ett år sedan vart vi skulle komma.
Och så är det hemgrupp, äntligen! :)
Sen på fredag kommer bror, och det är sittning, längtar!
De senaste dagarna har jag också längtat efter att få sätta mig ner och plugga, och det är ganska trevligt när jag väl gör det. Det känns lovande inför höstterminen.
Idag insåg jag att jag tror att jag har släppt saker som bara gör mig tung till sinnet, och istället kan jag uppskatta det som är bra. Och det känns naturligt och bra i situationer som tidigare har känts lite krystade, äntligen!
Ikväll känner jag att det bådar för en bra höst. Tänk att så mycket kan kännas så mycket lättare bara en specifik stressklump släpper!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar