Jag visste inte då att ett Ja kan bli ett Nej

Hej hej. Jag lyckades bli piggare till min stora förvåning, och den här veckan har vi börjat med en så himla spännande kurs att jag orkar sitta klistrad vid fyra timmars föreläsningar om dagen. Plus labbar. Vi lär oss hur man muterar gener så att de blir som man vill ha dem. Sjukt praktiskt om man vill undersöka t ex ett specifikt protein hos en bakterie, och inte bara bra om man vill genmodifiera på läskigt sätt. En annan bra sak är att jag har lämnat in mitt JA TACK till utlandsstudier, tänk vad mycket energi jag har lagt på att vela om det där! Nu är det bara att köra och utgå från att det här blir det allra bästa som kunde hända. Skönt läge, att inte längre behöva försöka lista ut vad som är det allra bästa som kunde hända.

Något som var dåligt den här veckan var att det som inte fick hända hände. Det jag inte trodde var sannolikt, knappt möjligt. Det jag till slut har börjat våga luta mig mot rycktes undan. Det återstår att se hur totalt undanryckt det är. Tack och lov så kom J ut från sin föreläsningssal precis utanför lunchrummet när jag hade lunch igår, vilket räddade dagen. Tänk att det finns vänner vars famn man alltid kan få kasta sig i!

Ikväll har jag haft besök av M, A och P, det var väldigt trevligt och stärkande! Oj vad jag behövde det här efter veckans bryderier. Det känns väldigt skönt med helg, men lite läskigt. Antingen kan den leda till mindre ältande än i veckan, eftersom jag kommer ha en fysisk distans till det jag ältar. Risken är att jag inte kommer ifrån ältandet, men att jag på grund av den fysiska distansen inte kommer någonvart i mitt ältande. Jag hoppas jag kan få en ältandepaus.