Pianot

Häromdagen läste jag ut min julklappsbok. När jag var klar så kände jag mig så fylld av den att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag var glad att jag var ensam hemma, för jag hade inte fixat att prata med någon. Kunde inte ens skriva ett sms. Det var som att jag hade en stor bubbla av en känsla kring mig. Jag tyckte att boken hade sagt mig något, men jag vet inte riktigt om jag gillade vad den sa. Det enda jag kom på att jag kunde göra i det där tillståndet var att spela piano. Och som jag spelade. Jag tog precis vilka toner jag ville. När den där stora känslan skavde i mig spelade jag toner som skavde, det var som att klia på något som kliar. När det skavde för mycket spelade jag toner som var försiktiga, som liksom tog hand om mig. När jag behövde skifta fokus spelade jag sånt som drog bort min uppmärksamhet från vad jag kände. Och jag som bara brukar spela mina tre, fyra låtar som jag redan kan.

På pianot stod en jordglob. Den råkade vara vänd med latinamerika mot mig. Till exempel Mexiko. Mexiko som jag har haft sån beslutsångest kring. Men när jag tittade på Mexiko samtidigt som jag spelade blev jag så sugen på att åka dit! Jag försökte hitta den stad jag har funderat på att åka till, och kände att jag ville dit. Insåg att jag letade efter "dit jag ska åka, min stad" istället för efter "den där jobbiga staden som kräver ett beslut av mig". Jag kunde knappt sluta spela, men efter en och en halv timme var jag i såpass skick att jag kunde ta mig från pianot och få i mig lite mat. Jag tänkte att jag verkligen måste skaffa mig ett piano till Umeå. Några timmar senare smsade en kompis och frågade om jag var intresserad av att köpa hennes. Wow. Det är inte helt klart än, men kanske kanske blir jag med piano inom en snar framtid!!

I övrigt så njuter jag av att vara tillbaka i Umeå. Det är jätteroligt att träffa familj och hemmavänner, men känslan av att vara hemma och bestämma över sig själv är inte illa den heller. Och idag har vi skrattat oss igenom en hel skoldag.