Phu, vilken dag. Jag har gråtit av glädje, gråtit av sorg, gråtit av förtvivlan, gråtit av överväldigande ensamhetskänsla, gråtit när ensamhetskänslan minskade, gråtit av ånger hur jag kunde vara så dum som återigen är ute i en dålig sista minut. Saker som lugnade mig var förvånande nog att läsa en bra skriven projektrapport, samt att äta mörk choklad (det sista var mindre förvånande). Nu har jag pluggat alldeles för sent på kvällen, imorgon är det redovisning av projektet, och förhoppningsvis lyckas vi rätta rapporten klart. Och ännu mer förhoppningsvis kan jag reda ut den där sista-minuten-grejen, i såna fall kommer jag kunna pusta ut och glädjas på riktigt på fredag. Då ska jag berätta vad glädjetårarna kom ifrån, men nu är de fortfarande omhuldade i en sån oro att jag inte fixar att prata så mycket om det.
Förresten så lyckades jag komma i tid idag. Yes!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar