Karamellburken

I julklapp fick jag en karamellburk. Den är helt fantastisk. Fylld av massa hårda karameller. Perfekt när sötsuget slår till. Det finns karameller i flera olika smaker, så man kan välja vad man är sugen på just då. Äter man fler än tre på rad så får man typ sår i munnen, så trots att man alltid har tillgång till något som stillar sötsuget så riskerar man inte att falla i svullarträsket. Helt perfekt.

Karameller som står i en burk och stilla väntar på att bli uppätna påminner mig om karamellburken i mormor och morfars stuga när jag var liten. Det fanns en gul burk som stod högt upp i ett skåp. Ibland tog morfar ner den och bjöd. Han brukade säga att man fick ta "ett par, tre stycken". Jag tyckte jag var ganska slug som kom på att tre var fler än ett par (i en ordagrann definition av "ett par" = två), och jag tyckte det var konstigt att morfar ens bemödade sig att säga "ett par", eftersom det var helt uppenbart att man skulle ta tre om man fick. Jag undrade om det var så att det kunde vara svårt för folk att skilja på det, om någon begränsade sig redan vid två. Av misstag liksom. Jag ställde mig mycket tveksam till det. Det här med artighet förstod jag visst inte riktigt.