De senaste dagarna har jag kommit för sent till skolan. Jag blir så trött på mig själv. Särskilt när det är grupparbete så att min oförmåga att säga åt mig själv på skarpen går ut över andra. Så idag skulle jag rätta till det hela. Jag bestämde mig för att vara på plats en kvart före utsatt tid, och ge mig själv ytterligare en kvart extra hemma på morgonen. Då borde jag faktiskt klara av att åtminstone vara på plats samtidigt som alla andra. Jag gick upp och åt frukost i godan ro. Njöt av tanken på att jag skulle komma i tid och inte behöva stressa. Jag plockade undan frukosten och tittade fridfullt ut genom fönstret. Där såg jag en person som sprang, kanske till bussen, kanske hela vägen till skolan.
Värst vad han hade bråttom, tänkte jag. Så tidigt! Fast i och för sig, han kanske börjar åtta eller kvart över, klockan var ju visst redan åtta. KLOCKAN VAR JU VISST REDAN ÅTTA??!!
En halv minut tidigare hade jag trott att klockan var sju. Så gick det med den morgonen när jag varken skulle stressa eller komma för sent. Jag blev både tvungen att stressa och att komma för sent. Jag blir så trött. Imorgon ska jag göra ett nytt försök. Heja mig.
Idag har i övrigt varit en bra dag. För tredje dagen i rad har jag haft med mig träningskläder till skolan, men det är bara idag jag har slutat i tillräckligt god tid för att hinna använda dem efter skolan. Jag körde bodypump. Jag älskar det här passets bicepslåt:
Den slår nog till och med Ecuador!. Eller kanske samma lycka i alla fall. Jag känner mig så otroligt cool när jag lyfter vikter till den här låten, det är nästan löjligt. Jag som inte ens brukar gilla sån här enformig musik. Och bara för att det är så löjligt att jag känner så mycket för låten så kan jag till och med anknyta till låtens enda textrad: Is everybody crazy?.
Idag har jag till och med lyckats laga mängder med matlådor och diskat. Äntligen. Hej fritid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar