Den har sjungits och nynnats ett antal gånger under de senaste dygnen. Och även om jag är less på den så gillar jag ändå tanken. Frågan är bara vart man passar in i pusslet? Sådär så att det bara blir helt perfekt, som det är tänkt, och inte en bit som man pressar dit för man önskar att den skulle passa där, för då slipper man fundera mer. Spännande att se, hoppas att det inte är alltför svårt att hitta den platsen.
Kvällen och morgonen innan lägret började var jag väldigt opepp. Jag var trött och orkade inte alls med att engagera mig eller vara på G. Men trots allt, när jag fick uppdraget att ha hand om incheckningen av barnen kändes det rätt kul, och när barnen väl hade kommit kändes det jätteroligt! :) Även om lägret var väldigt intensivt. Inte fyra timmars fritid som på konfan här inte! Flotten funkade jättebra, även om vågorna var lite för stora för flottens kanter, så det kom in lite vatten. Men det kom inte in något vatten underifrån, och vi fick inte användning av flytvästarna på riktigt. Fast nu har jag ont i ryggen av för oförsiktigt lyftande av flotte på marken tror jag.
En morgon när vi vaknade såg det ut såhär på bron:
Nämen, hur gick det till?! Men som tur var äger jag inga foppatofflor, så mina skor klarade sig. Under dom här dagarna har jag också för första gången sprungit över med "flaggan" till min sida i flaggleken. Yes! Äntligen förstår jag lite av tjusningen med leken. Under lägret fick jag också ett samtal från AFS, vilket gjorde att jag kom på att min familj faktiskt är lite av en superAFSfamilj. Det har jag inte tänkt på förut. Och nu bidrar jag till en utvidgning av det, ingen i familjen har volontärat med AFS förut, så snart kommer familjen ha koll på allt ;) Och nu har jag bestämt en tid för intervju, så det går framåt!
Ja, under dom senaste dagarna så har jag drabbats några gånger av känslan "åh vad bra jag har det, jag kan inte komma på nån del i mitt liv som är dåligt just nu!". Det känns bra, även om jag vet att det inte var så många dagar sen jag drabbades av det nästan motsatta. Men jag njuter av den bra känslan så länge den varar!
Tisdagen innan lägret var också en bra dag. Efter att ha samlat björkris i regnet med A så var det rep. Eftersom repet gick så fort så blev det en lång stund för jammande också, vilket var otroligt roligt. Problemet är att jag knappt kan jamma, särskilt inte bland folk, men jag fick guidning och vägledning hela vägen (så mycket så man knappt kan säga att jag jammade, men jag spelade ju i alla fall), så det gick bra. Och det lät bra! Jag är så imponerad av att det finns så mycket musik i vissa människor! Sen fick jag ont i fingertopparna, och lite i armen. Men det var det värt. Och den bra dagen var inte ens slut där! För sedan åkte jag vidare i Haga mot Joe, där det blev en kväll av kvalitetsumgänge, sista nu på länge! Dessutom fick jag känna mig lite social på telefon.
Jag har upptäckt en jättehärlig remix av en låt, där jag tror att dom enda instrument som används är cello och trummor! Här är den, klicka på låten där det står Wrecked Metal RmxCe...! Hörde den på radio först, och blev helt fast. Det är inte metal, fast det kanske låter så på namnet.
Och nu är alla på språng, oj vad konstigt och spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar