Lättnad, phu

Idag har varit en sån där dag som man önskar att många dagar var, för då skulle man få otroligt mycket gjort. Förutom att ha varit på en bra gudstjänst (som jag för övrigt hann precis till, samtidigt som jag svettig sjönk ner på min plats så hörde jag "vi börjar gudstjänsten med att sjunga psalm...") så har jag tagit mitt vaccin mot kolera, skickat in preliminäransökan om Thailand, städat, bestämt boende i New York, kommit fram till en bra lösning för hur vi ska ta oss till arlanda om 3(!) veckor samt repat. Och den enda gången det kändes som för mycket saker nära inpå varandra var mellan reseplanering och rep, resten av dagen har ändå känts rätt slapp. Något som var skönt med repet var att det visade sig att jag inte behöver skriva så mycket stämmor som jag trodde jag skulle göra, jag är helt fri från det! :)

Kanske för att jag har klarat av så mycket idag, kanske för att jag har sovit en så bra natt inatt, och kanske för att jag inte är lika övermätt på kakor och tårta som jag var igår kväll, så känns allting mycket bättre nu. Även om det kan vara tomt i två veckor efter människor så kommer det inte kännas tomt när jag väl reser, även om man kan sakna. Men tomhet och sakna behöver inte alltid vara samma sak, tomhet är värre. Och det kommer ju faktiskt en juldag.

Så just nu känns det som att det största stressmomentet är knattelägret, det har jag minst koll på och det är närmast och det är saker jag faktiskt borde göra nånting åt. Men imorgon, då får jag ta och styra upp! Jag kan nog ändå inte fortsätta med min ansökan redan imorgon, kanske i övermorgon eller på onsdag...

Något som jag har upptäckt är hur mycket kroppen är invand vid årstiderna. Nu när jag känner att sommaren börjar ta slut så gör jag mig redo för hösten. Jag blir sugen på skolan, jag längtar efter klar höstlukt och varma halsdukar. Men jag kommer ju åka ifrån det! Fast jag kan inte intala mig känslan att jag ska få avnjuta sommar massa mer tid, min kropp tror att det är höst och skolstart snart. Men tji får den. Fast i och för sig vet jag inte hur varmt det kommer vara dit jag ska, jag kan ju alltid hoppas på hög och klar luft i Anderna. I alla fall så är den väl lite kallare. Och jag har kommit på att jag kanske måste köpa en till halsduk ändå, underbart :D

Det senaste dygnet har jag brottats lite med försvarsmekanismer som jag har upptäckt hos mig själv, inte så bra såna, men nu tror jag att jag är kvitt dom. Skönt. Att se mer ärligt och rätt på saker och ting.

Så för att allt är så bra så var jag tvungen att sjunga Stomp högt i bilen på väg hem ikväll.

Lately I've been going through some things that really got me down. I need someone somebody to help me come and turn my life around. I can't explain, I can't obtain it. Jesus your love is so, it's so amazing. It gets me high up tothe sky, and when I think about your goodness it makes me wanna stomp. Makes me clap my hands. Makes me wanna dance and stomp. My brother can'tyou see I got the victory. STOMP!!!