Er'e leger eller er'e?! Leger!

Hemma igen från Norrbotten. Men jag hade kunnat stanna ett tag till. Hemma finns det fler måsten och borden. Typ bestämma och planera framtiden. Eller bara en sån sak som att man måste hitta på själv vad man ska ta sig för, och inte bara ha någon som säger åt en "nu ska du gå dit" "Jaha" och "Nu ska du paddla kanot" Okej!". Och ta tillvara på all tid och sista tiden med alla människor som försvinner. Jag är nästan glad över att det inte är så fint väder, så jag inte behöver ta tillvara på det också.

Men lägret var jättehärligt, och vi har så underbara scouter! :) Som första morgonen var uppe ur sovsäckarna redan klockan sex på morgonen, fast väckningen var först halv åtta, och klockan halv sju var jag med dom och badade. Men det var inte så mycket självuppoffring, jag hade vaknat i halv panik ungefär samtidigt som dom för att det var så olidligt varmt att jag inte visste vad jag skulle göra. Men dom andra mornarna lärde jag mig att jag lägga mig utanför sovsäcken när det blev för varmt. Det var ett bra knep.

Annars så har jag röjt så mer än jag någonsin tidigare har gjort till låtar som "höger arm fram, höger arm bak, höger arm fram och skaka litegrann", huvud axlar knä och tå och en kulen natt natt natt, tänk vad roligt det kan vara med barnlåtar ;) Och tänk vad skönt det är att man är såpass vuxen att man inte tycker att allt är pinsamt hela tiden. Jag har vält ur en kanot för första gången, och det var inte ens med vilje. Men det gjorde inget, det var varmt i luften och jag skrattade jättemycket åt det. Det var ju andra som råkade (? :P) bli lite blöta den dagen också, även om dom inte ramlade i. Jag har gått på en lina flera meter upp i luften, flätat en korg, kvalificerat mig till att vara en ur den utvalda skaran ledare som fick en scoutbibel och varit den som hällt upp dom liter vatten som några sekunder senare östes på lägerchefen. Oh yeah. Jag har ägnat mig åt ledaraktiviteter, som att åkt massa rutchkanor på pite havsbad (där jag även tror att jag rev ryggen blodig), varit på lovsångsmässa, och varit på ledarcafe och känt mig häftig på möte med Salt- och KFUM-kändisar. Av dom var nog mässan bäst tror jag, trots att otroligt mycket mygg verkade tycka det också. Det har varit skönt att få ha mobilen avstängd hur ofta jag vill, med motiveringen att jag måste spara på laddning, och skönt att bara få vila i allt på nåt vis. Även om jag fick vissa akut behov av socker eller salt ibland, men som tur var kunde jag som ledare trotsa regeln om att bara äta godis efter middagen, den gällde ju inte mig! Och man kan faktiskt behöva socker eller salt (salt behövdes när det var så varmt så det kändes som att jag svettades bort allt mitt salt) för att få tillräckligt med energi för att klara av att driva några scouter till att laga maten.

Trots att det är underbart med läger, och jag gärna skulle vilja vara kvar lite till, särskilt om jag skulle få sånt kanonväder som vi har haft nästan hela veckan, så finns det ju saker som är lite sköna med hemma också. Till exempel att få tvätta händerna ordentligt. Och ofta. I varmvatten som inte kräver en kvarts förberedelser i form av eldning och vattenhämtning. Och matlagning är ju också lite smidigare hemma, även om den aldrig blir så god hemma som ute. Men smakar det så kostar det (om inte i pengar, så i energi), och det kan ju kanske vara bra att inte bli så bortskämd med utemat. Sova är också något jag har gjort mycket sen jag kom hem, jag var förvånad att jag kunde sova tolv timmar en natt efter att ha sovit 3 timmar på bussen. Något jag inte har vant mig av vid än är att ta emot toalettlocket när jag kliver av toan. Jag har däremot googlat på bajamajor och just det märket av bajamajor som fanns på lägret, för att försöka ta reda på varför toalettringen och toalettlocket var så spända mot varandra att ringen inte kunde vara nerfälld samtidigt som locket var uppfällt. Tyvärr har jag inte hittat något svar, så är det nån som har nåt förslag så får ni hemskt gärna förklara! Inte ens lägertidningen Sulan kunde förklara mysteriet. Skumt.

Ikväll har det känts som julafton, eller kanske mer någon slags födelsedag med både tårta och presenter. Skillnaden från födelsedag är väl att tårtan var till ett namnsdagsbarn (fast det blev försenad tårta, tror inte jag känner någon Tage), och namnsdagsbarnet fick inga presenter, men resten av familjen fick det. Så julaftonskänslan låg i att så många fick presenter. Och en av mina presenter var faktiskt en försenad julklapp. Så nu sitter jag med ny t-shirt, nytt armband och luktar gott av ny parfym och dricker gott nytt te, som enligt försäljaren tydligen var "världens bästa". Underbart.