Det är som att städa och städa, fast det tar aldrig slut. Trots att jag då och då triumferande ställer undan en tom låda eller knyter ihop en urplockad plastkasse, så märks det knappt att något är uppackat nästa gång jag kommer till rummet. Och eftersom jag inte kan fylla vardagsrummet eller ett av köksskåpen så hamnar en hel del av det uppackade i nya nerpackningslådor tills vidare.
Här är mitt kaos (i min underbart älskade lägenhet som aldrig skulle vara stökig):
Suck.
Men jag har kommit på ett knep som gör att jag får mer energi att fortsätta. Att sätta ihop små (eller större) bitar som faktiskt är fina, trots allt kaos runtomkring. Jag kan titta på det fina en stund och låtsas som att resten inte finns ett tag. Här är några av mina energigivarvyer:
Det ger mig hopp om att det kan bli bra till slut. Imorgon ska jag köra hårt med uppackandet igen, men på måndag ska jag pausa lite. Då kommer målaren och ska förhoppningsvis göra klart i taket, så jag tänkte hålla mig från lägenheten. Jag har funderat lite på vad man kan göra från klockan 8 på morgonen, och kom på att man kan äta frukost i skogen, följt av lite bärletande. Det tycker jag att jag kunde vara värd efter dessa dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar